vidd, dess södra sida blir allt bredare och mera långsluttande. Här bortom de sista vallarne vidtager det egentliga graffältet, utbredande sig från åsryggens norra kant ned till landsvägen, som löper utmed södra sluttningen. I början stöter man endast på enstaka kummel, men ju längre man går åt öster, desto mera tilltaga de i antal.
Graffältets vestligaste del är genom en stor grusgrop skild från dess östra och ojemförligt största del. Säkerligen hafva ej så få kummel här blifvit jemnade med marken.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 120 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 1. Bronsspänne, funnet vid Tingstäde. 1⁄1. |
Ett litet fynd från denna plats, bygeln af ett bronsspänne (fig. 1), har jag lyckats erhålla. Det hittades år 1842 vid grustagning af arbetskarlen J. Beckström och låg bland aska i ett lerkärl, som saknade öra och rymde vid pass ett stop. Urnan var omgifven af fyra kantsatta kalkflisor af 1 fots storlek; under och ofvantill låg äfven en kalkhäll och utanför hvarje sidohäll var lagd en kulformig sten af cirka 15 cm. genomskärning. Urnan hade af hittaren en längre tid användts som blomkruka. Nålen till spännet har enligt uppgift af hittaren funnits, ehuru hon gått förlorad.
Graffältet utgöres af
1:o) större kummel af kullersten, försedda med en rundt
omkring dem löpande krets af i jorden nedlagda stenar,
2:o) dylika utan krets,
3:o) mindre kummel eller rösen, hopförda af kullerstenar
och ör[1], försedda med krets,
4:o) dylika utan krets,
5:o) s. k. domaresäten, samt
6:o) kretsar med fyllning af sten och ör.
Den första är gruppen är talrikast och nästan ensamt rådande i graffältets östra del, den andra i dess vestra. Tredje och fjerde grupperna upptaga mellersta delen. Af den femte och
- ↑ Ör (= gotl. aur), grof sand med iblandade klapperstenar.
