Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/129

Den här sidan har korrekturlästs
119
FORNLEMNINGAR I TINGSTÄDE SOCKEN PÅ GOTLAND.

Jernknifvens spets är afbruten. Bladet är temligen smalt och eggen rätt sliten. Mellan eggen och tången skjuter ut en flik. Baken är högst på midten och sluttar åt båda ändarne. Hela knifven 9,5 cm. lång.


N:o 15. Röse, liggande 3 m. V. om N:o 1. Diameter 4 m., höjd 40 cm.

På rösets botten sågs en rad af 7 stora kalkhällar i riktning N.—S., sluttande något åt söder. Under den längst i norr liggande hällen påträffades bitar af ekträ. De liksom månget annat föremål — t. ex. enstaka kolbitar — hvilka stundom anträffas i grafvar, kunna naturligtvis lika väl af en händelse hafva kommit att följa med i grafven, som de blifvit med afsigt nedlagda. Det förra är väl med hänsyn deras läge det antagligaste. Straxt under träbitarne tillvaratogs en nöt.

Ett stycke ned, 60 cm. djupt under marken, låg ett skelett under hällarne och i samma riktning som dessa. Det var lagdt på venstra sidan med hufvudet åt N., ansigtet vändt åt Ö. Skelettet var ganska väl bibehållet, hufvudet helt och alla tänderna friska. Raka afståndet från hjessan till tåbenen var 1,62 m. Skelettet var öfvertäckt med ör och derofvanpå hvilade hällarna. Rundt kring skallen lågo bronshalfperlor, och mellan perlorna och skallen syntes på flera ställen spår efter någon nästan alldeles förtärd hufvudbonad. På vestra sidan om skelettet invid höftbenet stod ett lerkärl. Under höftbenen lågo två jernringar och några jernbitar.

Bronshalfperlorna äro liksom fig. 362 i Sv. forns. genomborrade med tvänne hål, och vexla i storlek mellan 9 och 15 mm.

De två jernringarne äro små, 2,5 och 3 cm. vida, men grofva. Omkring hvardera sitta lemningar efter en ögla.

Tre af jernbitarne, hvilka lågo under midten af skelettet, äro runda, kullriga ofvanpå, men platta undertill. Hos tvänne ser man på undersidan en kort afbruten udd framskjuta. Antagligen hafva alla dessa föremål af jern tillhört något bälte eller dylikt.

Lerkärlet, som saknar öron, kan närmast jemföras med fig. 400 i Sv. forns., men är proportionsvis högre och smalare samt mera hopträngdt i halsen. Rundt omkring kärlet löper strax ofvanför dess kupigaste del en smal intryckt rand. Det är på