Bronshalfperlorna liksom fig. 262 i Sv. forns. genomborrade med två hål, äro i medeltal 1 cm. vida.
Jernsöljan, fullsatt med roststycken, är rund och 3 cm. vid.
Lerkärlet tyckes hafva haft samma form och ungefär samma storlek som det från röset 29. Inga sirater synas. Godset är rätt fint och väl brändt.
Många af harpixbitarne visa intryck efter träfibrer. Flere bitar hafva tydligen undertill en platt botten, mot hvilken yttersidan bildar en rät vinkel. På inre sidan äro de inböjda; yttersidan är på längden svagt utböjd. På samma led löpa spåren efter fibrerna. De hafva tydligen suttit inuti ett stort träkärl, som varit hopfogadt på samma sätt som ett såll. Ännu andra bära på den sidan, som varit vänd mot kärlets sidoväggar, egendomliga intryck, hvilka jag icke kan förklara annorlunda, än som intryck af smala klufna vidjor, med hvilka sidorna varit hopfogade. De löpa alla i motsatt riktning mot intrycken af fibrerna.
N:o 32. Aflångt röse, 16,5 m. N. om föregående, men på den
andra d. v. s. östra sidan om gångstigen. Diameter N.—S. 5 m.,
Ö.—V. 3,8 m.; höjd 30 cm. Bevuxet med många unga träd.
Många rykten gingo bland allmogen i trakten om de stora skatter, som detta röse skulle innehålla. Också hade skattgräfvare här försökt sin lycka och tagit upp ett långt, djupt hål nästan i rösets midt, menande att de der skulle finna skatten. Lyckligtvis var denna dock nedlagd närmare kanterna, och den omständigheten har man sålunda att tacka för, att detta särdeles intressanta grafställe här kan aflägga fullständigt vittnesbörd inför vetenskapen.
Det af skattsökarne gräfda hålet begränsades på östra sidans norra ända af en upprätt slående kalkhäll, hvilken var satt ungefär i rörets midt; och nära intill dess södra ända, således i rösets sydöstra del, påträffades, sedan blott helt litet ör blifvit bortskaffadt, tvänne liggande kalkhällar, hvilka täckte en liten aflångt fyrkantig kista af stående kalkhällar. De motstående hällarne voro icke parallela. Den vestra långsidan stod i N.—S. med någon dragning åt NO.—SV.; den östra hade ännu starkare dragning åt samma håll. Kortsidorna gingo båda i trubbig vinkel emot den vestra och i spetsig emot den östra långsidan,
