att dessa — der det ej skett — blifva föremål för en kritisk granskning och ett återgifvande, som tillfredsställer vetenskapens fordringar, och detta bör ske ju förr dess heldre, då, såsom nogsamt kändt är, trots hvad som göres för att bevara dem, för hvarje år, som går, runstenar förstöras, skadas genom menniskors eller tidens åverkan eller göras oåtkomliga.
För att i min mån bidraga till förverkligandet af denna uppgift sökte jag förliden vår samt erhöll ett vid Upsala universitet fäst Sederholms inrikes resestipendium om 400 kr. för granskande och aftecknande af runinskrifter i ett eller flere af mellersta Sveriges landskap.
Sedan de nödiga förarbetena en tid pågått och jag kommit till den öfvertygelse, att lämpligast vore att fullständigt genomgå ett om också mindre område, hvilket borde vara så beskaffadt, att der befintliga runstenar vore till lokal någorlunda lätta att få kännedom om och ej alltför glesa samt i senare tid jemförelsevis mindre noggrant undersökta, bestämde jag mig efter någon tvekan och delvis af personliga skäl att förlägga arbetsfältet till södra Södermanland.
Tiden från midten af maj till slutet af juni användes till att med ledning af den tryckta literaturen samt handskrifter i Upsala universitetsbibliotek (handskriftssamlingen R 552, Schröder, Runinskrifter; S. 12 Elers, Historia om svenska vägarna; S. 113, E. M. Fant, Samling om Södermanland; S. 114, J. H. Schröder, Anteckningar och manuskript till en Topografi öfver Södermanland; S. 115, Schröder, Södermanlands Forntidsminnen), Kongl. Biblioteket (J. Th. Buræi handskrifter Fa 5, Fa 6, Fa 10, J. Peringschöld, Monumenta Sveogothorum, Ransakningar om Antiqviteterna 1667—1680 m. m.) och Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens arkiv uppgöra förteckningar öfver Södermanlands runstenar med notiser angående deras plats o. d. samt att af de äldre afteckningar och afskrifter, som ej kunde medföras på resan, taga kopior.
Den sista juni anträddes resan i sällskap med studeranden vid Upsala universitet C. B. Salin, hvilken såsom tecknare åtföljde mig till den 24 juli, hvarefter jag ensam fortsatte arbetet till den 20 aug., då det måste afbrytas, sedan jag genomgått Hölebo och större delen af Rönö härad och granskat omkring 40 runstenar.
