Tillvägagåendet vid arbetet var med några få undantag, som skola särskildt angifvas, detta: sedan den ofta ytterst besvärliga rengöringen af stenen blifvit med all omsorg och försigtighet verkstäld, upprutades stenen medels kritsnöre i rutor om 10 el. 20 cm:s sida, aftecknades, sedan ristningen vanligen gjorts lättare skönjbar med krita, i allmänhet i 1⁄10, någongång i 1⁄3 på i cm. och mm. rutadt papper, hvarigenom stor noggrannhet var lätt att vinna, och afklappades i vått tjockt läskpapper — afklappningen föregick ofta afteckningen — hvarefter slutligen den nya afteckningen kollationerades med äldre afteckningar och afskrifter, med stenen och afklappningen, svårare ställen ånyo afklappades, och en i möjligaste måtto fullständig beskrifning öfver minnesmärket upprättades med angifvande af dess yttre förekomst, ytbeskaffenhet, ristningssätt, i läsning tvifvelsamma punkter och påpekande och motivering af afvikelser i uppfattning från äldre läsningar.
Öfver de sålunda behandlade stenarne följer här en förteckning, till hvilken jag, för så vidt det — om ock med svårighet — låter sig göra utan åskådningsmaterial, knutit några kortfattade anmärkningar, hufvudsakligen framhållande olikheter i uppfattning mot föregångare.
Hölebo härad.
Hölö socken.
Lida (Bautil 778, Liljegren, Runurkunder 847, Dybecks reseberättelse för år 1866[1].
Med afseende på slingan må anmärkas, att hufvudets öra är större än i Bautil och att ur munnen utsticker en krökt gadd. 2:a runan i Bautil ᚦᛁᚾᛴᛅ är ᚾ, ty att på stafven finnes vid nedre[2] kanten af en dermed sammanhängande naturlig fördjupning ett 25 mm. långt, vinkelrätt kännestreck, något längre åt venstra sidan. Likaså har följande ords l:a runa formen ᚾ — kännestreck 20 mm. — ej Bautils ᛂ; eljes på stenen ᚽ. Efter
