ᚴᚢᚦᛅᛀ möjligen ᛬; den nedre fördjupningen kan dock vara naturlig. Bautil har ᛫. Efter ᚴᚢᚦ möjligen ᛬, i så fall mycket grund. Bautil har intet.
Smesta (Dybeck, Runa, folio, I, sid. 77, n:o 16).
Den andra runan är med säkerhet ᚦ — ej Dybecks ᚢ; efter 6:te runan ᚱ, hvars kännestreck är mycket grundt och efter aftrycket skulle kunna tillåta en annan uppfattning (ᚦ?); derefter möjligen ᛬. Om det följande säger Dybeck (anf. st.): »af LIT finnes blott två svaga stafvar och rummet tyckes icke medgifva flere; kanske L(I)T.» Den första af dessa stafvar, svagt böjd, når fram till den här afslagna stenens kant 70 mm. lång — slingans bredd är 80 à 100 mm. — och något till höger om stafven synes på brottkanten en fördjupning, som möjligen är spetsen af ett kännestreck likt ᛚ, hvilket dock i så fall varit mycket kort och bildat stor vinkel mot stafven. Den följande stafven är 72 mm. lång till brottkanten; på båda sidor derom kunna i denna skönjas fördjupningar af samma slag som vid föregående staf, möjligen lemning af ᛏ. Fjerde runan i Dybecks ᚱᛁᛏᛅ består blott af en 65 mm. lång staf, som ej når brottkanten; således ᛁ ej ᛅ. I Dybecks ᚦᛁᚾᛋᛅ finnes något öfver midten af 2:a runans staf en fördjupning, som synes vara huggen; således antagligen ᛂ ej ᛁ. Vid Dybecks ᛅᚠᛏᛁᛦ — må anmärkas: efter ᛅ finnas på stenen flera fördjupningar, antagligen naturliga; derefter har Dybeck ᚠ med korta — skadade? — kännestreck; om ock denna runa väntas (väl ej med stöd af de nyssnämnda fördjupningarna ᚦᛂᚾᛴᛅ᛬ᛅ᛬ᛁᛏᛁᛦ — felristning? —) kan dock på stenen, som ej bär spår af skada, endast en staf upptäckas. Efter ᚦᚢᚱᚠᚾᛴ, der Dybeck har ᛬, finnas på stenen 3 punkter ej alldeles rakt öfver hvarandra, hvilka alla synas vara huggna.
För Hölö socken uppgifves ännu två runstenar: vid Kyrkan (Bautil 774, der förd till Vagnhärad genom misstag, såsom synes af Peringschöld, Monumenta Sveogoth. X:10, Liljegren 846) och Norr Vrå. Om den förra anmärker Dybeck i reseberättelsen för år 1866, att kyrkan då stod under reparation, och att murarne voro blottade, men att någon runsten icke varseblifvits. Om den senare, hvilken omnämnes i Ransakning angående antiquiteter 1683 och i Upsala universitets biblioteks handskriftssamling S. 114, yttrar Dybeck (Antikvarisk Topografi i Vitterhets Akademiens arkiv)
