är i allmänhet skarpt begränsad, men gränsen från slingans nedra rand något till höger om foten af ᛚ (?) till öfre randen är svårbestämd; antagligt är dock, att den passerat den nuvarande ändan af qvisten på ᛚ, så att här kunnat stå ᚱ. Dybecks åsigt (anf. st.), att på det afflagade rummet svårligen kunnat stå ᛅᛚ är nog riktig. Efter de på stenen vanliga afstånden har der säkerligen blott stått en runa. Stenen har (= Bautil 780, Dybeck Runa I sid. 86) ᛒᚱᛅᚢᛁᚢ samt (= Dybeck anf. st. mot Bautil) ᛅᚢᛴᛏᚱᚢᛁᚴᛁ.
II (Liljegren 852).
Näst sista runan af Bautils ᛁᚵᛁᚶᛁᛣ synes på en tredjedel af sin längd från öfre slingranden vara punkterad; anmärkas må dock, att å stenen finnas flere likartade naturliga gropar. Efter ordet finnas möjligen ᛬ i st. f. ᛫. Fjerde runan i Bautils ᛴᛏᛅᛁᚾ vill Dybeck (Runa I sid. 86) läsa såsom ᛂ; något nedom midten af stafven finnes visserligen en grop, men den är större och ej så skarpt begränsad som de huggna pläga vara och sträcker sig blott till venster, ej till höger om stafven, samt är säkerligen naturlig. Ofvantill synes stenen genom afslagning mer skadad än på Peringschölds tid. Af de båda första runorna i Bautils ᛲᚢᚾᛁ äro således nu öfversta delarna borta; hvad ordets 4:de, ej genom afslagning skadade, runa beträffar, om hvilken Dybeck intet anmärker, så står med stafven i beröring en fåra stenen, som visserligen delvis är djupare och skarpare än de huggna strecken och som blott går nedre slingstrecket 20 mm. nära, men som dock kan misstänkas vara kännestreck till ᚢ. På högra sidan är det på Peringschölds tid (se Bautil) skadade stycket ännu mer skadadt. En diskussion af runresterna skulle här taga för mycket rum utan nöjaktigt resultat. Efter ᛅᚾᛏ finnes ᛫; ej i Bautil. Efter inskriftens slut finnas å stenen i stjerten tre punkter efter hvarandra, temligen säkert huggna. — Ormens hufvud är i Bautil ej rätt återgifvet: annan form på nos och gadd.
Nora sjögärde (Bautil 775, Liljegren 853).
Blott nedre delen, ånyo rest på senare tider, finnes behåll; öfversta runan på venstra sidan är ᚱ i Bautils ᛁᚱᚾᛁ, på högra ᛅ i ᛴᛏᛅᛁᚾᚴᛁᛚ. Stenen är ojemn, dock ej alltför skroflig, utan synliga spår af senare afflagningar, ristningen grund och svårläst. Af Bautils andra runa ᚴ kan upptäckas endast öfre ändan af stafven 45 mm. samt en fördjupning, som kan vara de öfre 2⁄3
