af ett kännestreck till ᚴ . . efter — ᛅᛁᚾᚴᛁᛚ är tvifvelaktig, hvaremot efter ᚴᚢᚦ finnes tydlig punkt. De utom slingan inpå stenen stående runorna äro ytterst grunda; temligen tydliga äro Bautils ᛚᛒᛁ; framför ᛚ finnes en staf men utan synbart kännestreck; framför denna möjligen, ehuru ytterst osäkert, ännu en eller två; ᛫ efter ᛁ mycket osäker och derefter inga säkra runor synliga, ehuru att döma efter Bautils teckning inskriftens slut borde finnas på det bevarade stycket.
Trosa bro eller Åda allé I I (Buræus Fa 6, Sudromannia N:o 3, Fa 5 N:o 520, Bautil 779. Liljegren 849, granskad af Dybeck Runa folio, I s. 86). Väl huggen med i allm. jemna och skarpt begränsade kanter; lättläst. Å stenen finnas klart ᚢᚱᛁ (= Bautil och Dybeck Runa ᚿ sid. 86), ej Liljegrens gissning (?) Ubi.
Åda allé II (Dybeck, Svenska Run-urkunder 29, Runa folio, I s. 47).
Denna ristning har en ornamentik — det egendomliga djuret — som synes höra hemma på norra mälarstranden med utlöpare på Sela ön och i Enhörna. Ristningen, som af Dybeck i afteckning utgifvits i 2 upplagor, ej obetydligt afvikande från hvarandra, hvarjemte han i reseberättelsen för 1869 yttrat sig angående första och sista orden, är på grund af de Dybecks Svenska Run-urkunder I sid. 32 nämnda omständigheterna svår att komma till rätta med. Sedan rengöring, afritning och afklappning skett, uppsköts för ogynsam väderlek kollationering och beskrifvande; omständigheterna lade sedermera hinder i vägen för ett återvändande till ristningen, hvarför arbetet med densamma ej är afslutadt. Så mycket kan dock nämnas, att vår uppfattning af såväl ornament som inskrift ej till fullo öfverensstämmer med någon af de af Dybeck offentliggjorda.
Fredriksdal, ditförd från Skåängs gärde (Dybeck, Svenska Run-urkunder 1, jfr II s. 40). Runorna äro tydliga, uppmålade med svart färg, de båda sista grundare än de öfriga, i bottnen af en afflagning, som säkert är äldre än ristningen.
Skåäng (Sjöborg, Samlingar för nordens fornälsk. III s. 191, Liljegren 856, Stephens Old North. Runic monuments, s. 888).
Vid denna sten åtgjordes intet annat, än att de äldre teckningarna jemfördes med stenen, hvarvid mot teckningen hos Stephens (efter H. Hildebrand) endast anmärktes att i 1:sta runan i ordet ᛲᚢᛅᛁᚾ förra stafven fortsätter nedåt till slingans
