Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/156

Den här sidan har korrekturlästs
146
STEN BOIJE.

Inskriften har jag läst sålunda:

ᛅᛴᛏ1)2)3)4)ᚢᚴ5)6)7)8)ᛅᚴᛦ9)᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᚱᛅ10)ᛁᛴᛅ᛫ᛷᛐᛅᛁᚾ᛫11)
ᛅᛐ12)?13)14)ᚴᚼᚢᛅ (el. ᛁ el. ᚾ15)ᛐ᛫16)17)ᚱ(ᚢ)18)19)ᚢᚱᛴᛁᚾ

1) Säker, ehuru högra qvistens öfre och större del skadad genom vittring. — 2) Staf tydlig, 80 mm. lång; skäres på 20 och 40 mm. nedifrån af djupa, breda, skrofvelkantade fåror; der den öfre, ungefär vinkelrätt, skär stafven, äro kanterna skrofliga: ej ᛂ, med stor säkerhet intet ᛅ, då detta på grund af den riktning det bort ega ej kunnat sammanfalla med fåran och eljest ej finnas. — 3) Osäker. — 4) Staf säker, skäres midtpå af en temligen bred skroflig fördjupning, i hvars kanter tyckas finnas spår af ändarne till ett ᛅ kännestreck. — 5) Härefter knappast punkt. — 6) Staf säker, mynnar ungefärligen 50 mm. från öfre slingranden ut i en vittringsgrop, som hufvudsakligen sträcker sig åt höger; båda kännestrecken synas säkra. 7) ) Från den 90 mm. långa, fullt säkra stafven utgår 30 mm. uppifrån åt höger i 135 graders vinkel en fåra, ungefär 40 mm. lång, och från dennas ändpunkt uppåt en 55 mm. lång fåra, obetydligt divergerande, nästan parallel med stafven. Dessa båda fåror äro visserligen smalare än stafven och de huggna linierna i allmänhet, men de äro snörräta och bära alla spår af att vara huggna. — 8) Svår; 75 mm. från föregående staf finnes i stafriktning en djup, temligen skroflig fåra tvärs öfver slingan; der denna fåra går, skulle kunna hafva varit en staf (ungefärligen vanligt afstånd); nu skönjes visserligen intet spår deraf (huggen yta), men vittringsfårorna äro i allmänhet djupare än de huggna och ingen ås i bottnen på denna hindrar befintligheten af en staf, utom möjligen en obetydlig, millimeterbred i nedra delen. 10 mm. till höger om ifrågavarande fåra utgår från yttre slingstrecket snedt nedåt en fåra, som på 10 mm. är jemn i kanterna och liknar en huggen rand, hvarefter den mynnar ut i en vidare, skrofligare fördjupning. Då i dennas botten ingen ås hindrar, kan fåran hafva framgått till inalles 35 mm:s längd, blott med en lindrig böjning uppåt och således varit kännestreck till ett ᛚ. Till höger om den nyssnämnda fåran på ungefär 15 mm:s afstånd derifrån finnas visserligen i stafriktning ett par obetydliga fåror, som synas huggna; men då dessa ej väl kunna kombineras med hvarandra — de bilda ej rät linie — och ej heller med det nyss antagna spåret