åt höger ännu en 20 à 35 mm. lång, uppåt svagt konvergerande med den förra; fårorna upphöra vid en spricka, ofvanom hvilken tyckes vara en yngre mindre afflagning. Afståndet mellan fårorna alldeles för litet, för att de skulle kunna vara två runors stafvar; antagligast hafva vi här ett ᚢ, vilket dock är mycket smalt, ehuru äfven möjligen här funnits ett ᚱ. Härefter följer på vanligt afstånd ᛅ, säkert, ehuru ofullständigt i spetsarne genom stenens ojemnhet. Mellan denna runa och den följande, ᚢ, kan intet skiljetecken upptäckas. Afståndet är dock större än vanligtvis och ungefär detsamma som mellan stenens af korspunkt skilda runor; stenen är ojemn och möjligen till ytan skadad.
I sin reseberättelse för 1864 yttrar Dybeck, att »ett större märkligt stycke af en ej förr känd runsten uppdagades i denna socken», utan att han på något sätt närmare angifver platsen. Jag har ej lyckats vinna några vidare upplysningar.
Rönö härad.
Lästringe socken.
Kalkbron mellan Lästringe och Tystberga (Bautil 811, Liljegren 859).
Stenen — i senare tider okänd, ej nämnd af Dybeck, ej i Geol. kartverket — ligger intill en femstenastaf mellan Lästringe, Bälinge och Tystberga socknar, strax invid en ej underhållen torpväg, hvilken löper från landsvägen vid torpet Löfhagen i Lästringe till Tystberga kyrka och i orten tros vara gammal — broläggning har träffats, den är utsatt på gamla kartor — der vägen passerar ett mindre vattendrag. Namnet Kalkbron nu i trakten okändt, men ett litet stycke österut finnes ett gammalt nedlagdt kalkbrott.
Stenen är nu mer skadad än på 1600-talet, i det de delar af öfre ocb högra kanterna, som på Bautils teckning begränsas af sprickor, nu saknas; det lösa fotstycket ligger deremot i röset. Runorna äro i allmänhet mycket grundt huggna och, der ojemnheter möta, ej framdragna, hvilket ej finnes angifvet å Bautils teckning. Utan att inlåta mig på närmare redogörelse nämner jag blott, att nämnda teckning, för så vidt af det qvarvarande kan dömas, synas väsentligen rätt hafva uppfattat
