ristarens mening; de tre första stafdelarna till venster jemte tillhörande slingdel äro dock oriktiga.
Tystberga socken.
Kyrkan (ny).
I en öppning mellan tornet och rummet öfver kyrkans hvalf framskjuter ur muren ett af Dybeck i reseberättelsen för 1864 omnämndt stycke af en runsten, ungf. 1 m. långt och 10 cm. bredt. Afteckning kunde i anseende till den dåliga dagern ej ske; men af den väl lyckade afklappningen framgår, att det synliga är det skadade nedre venstra hörnet af en sten med åtminstone å nedre delen ungefär samma anordning af slingan som Bautil 797, Runtuna kyrkogård; samt att inuti muren kan finnas rätt mycket af venstra sidan, hvadan stenen torde böra uttagas. De synliga runorna äro djupa och klara. Af ᚴ, ᛏ och ᚾ i ᛴᚢᚾ återstå genom afslagning endast rester, med afseende på de båda sista fullt bevisande; den första kunde möjligen hafva varit ᚠ. Antagligen böra runorna ordnas så: ᚴᚢᚦᛚᛅ ...... ᛏᛁᛦ ᛴᚢᚾ᛫ᛴᛁᚾ᛫
Tystberga hage (Bautil 818, Liljegren 860).
Står nu, ånyo rest af Dybeck 1864, der den låg, sedan en del af Tystberga bys hage blifvit odlad, på ett öppet fält ett stycke söder om denna. Af rödaktig flagig gneis och försedd med sprickor med skarpkantade gropar, bereder stenen, hvars banor äro ganska bra huggna, flera svårigheter.
1:sta runan är i motsats mot Bautil alldeles oskadad. Den 2:a är i Bautil (jfr Peringschöld Monum. Sveog. X: 17) uppfattad såsom ᛁ sammanfallande med en spricka. Dybeck läser ᚢ (reseber. 1864). På stenen finnas fåror i ᚢ-form. Den förra af dessa, »stafven», är säkert naturlig och fortsättes på sidorna om slingan såsom i Bautil; den andra är ej heller jemn i kanterna — naturliga fåror begagnade eller senare vittring(?). — Bautils första ᛅᚢᚴ skadadt genom afflagning, så att af ᚢ nu blott återstår stafven och öfre tredjedelen af kännestrecket; ᚴ saknas alldeles; likaså det följande skiljetecknet och större nedre delen af stafven till ᛘ. — Följande runa är i Bautil ᛅ och Dybeck anmärker intet; stafven är klar, från dess midt går visserligen åt höger snedt uppåt en fåra, men den är grundare och med mer sluttande kanter än de huggna samt fortsätter upp
