Landshammar (Bautil 817, Liljegren 872, Buræus Fa 6 Sudr. N:o 14, Fa 5 N:o 516).
Bautils, för att ej tala om Buræi, återgifvande af ristningen midt på stenen är ganska felaktig. Der finnes först, räknadt nedifrån, ett par vinkelformiga fördjupningar af hvilka jag ej kunnat få något (skiljetecken?). Derefter följa blandade qvistrunor och vanliga runor, nämligen: en qvistruna med en qvist på hvardera sidan om stafven; ᚱ; ᛁ; qvistruna med 3 qvistar till venster, 6 till höger 1); skiljetecken; ᚴ; qvistruna med 3 qvistar till venster, 2 till höger 2); qvistruna med 3 qvistar på hvardera sidan; ᛅ 3); ᚾ; hvilket allt är fullt säkert och tydligen lika med ᛏᚱᛁᚴ ᛫ ᚴᚢᚦᛅᚾ.
1) stafven böjd; 2) nedersta qvisten alldeles vid stafvens ända; 3) Bautils ᛁ i ansigtets nedra kant, rätt hos Buræus. Figuren ofvanför, som ser ut som ett ansigte, är ej alldeles riktig i Bautil; så finnas, om ock grunda, böjda »ögonbryn».
Från Spelvik uppgifves ytterligare tre runstenar:
Landshammar (Bautil 810, Liljegren 873, Buræus Fa 6, Sudr. N:o 17, Fa 5 N:o 518), nu okänd;
Landshammar (Buræus Fa 6, Sudr. N:o 15, Fa5 N:o 517. — Ställets namn uppgifves visserligen vara Glanshammar, men så också vid de båda andra Bautil 810 och 817). Ej nu bekant. Det påstods, att för några år sedan en runristad liten sten legat på gården vid Landshammar, men blifvit af namngifven person bortförd derifrån för att öfverlemnas till Statens Historiska Museum.
Snesta, i en trumma i nedvägen, enligt Sveriges Geologiska Undersökning, Upplysningar om bladet Tärna sid. 96. En gammal rättare vid Nora i Vagnhärad berättade, att i hans ungdom i Membro hage i Runtuna stått en runsten, som blifvit lagd i denna trumma. Egaren af Snesta ärnade inom de närmaste åren ombygga trumman och skulle då efterse stenen.
På grund af bristande tid och utrymme måste jag i det följande ytterligare inskränka mig.
Lids socken.
Sanda (ej offentliggjord).
Stenen är särdeles svår att komma till rätta med, ojemn och sprickig som den är och dessutom liksom öfverdragen med
