Wikisource

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/17

Den här sidan har korrekturlästs
9
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.

hade vestra gafvelstenen, som nu var sönderslagen, haft ett större hål eller en halfrund urholkning. Emedan grafven tydligen blifvit för lång tid sedan plundrad, hittades nu hvarken ben eller fornsaker deruti.

I Östergötland påträffades år 1880 vid Vesterlösa i Rogslösa socken, Dals härad, en af kalkstenshällar bildad och i Ö. —V. sig sträckande kista, som innehöll obrända menniskoben. Grafvens längd var 10 fot, dess bredd vid den af en häll tillslutna vestra gafveln omkring 3 fot, under det att den östra, »ej stensatta» gafveln endast var 2 fot bred. Ehuru några fornsaker ej anträffats i kistan, — hvilken måhända ej ännu är fullständigt undersökt, — visar grafvens byggnadssätt, att den utan tvekan kan hänföras till stenåldern, från hvilken period hittills endast få grafvar äro kända i Östergötland. Dessa få ligga emellertid alla, liksom den nu i fråga varande, i vestra hälften af landskapet[1].

Uti Jönköpings län af Småland har man, enligt meddelande af komminister Palmgren, i en »kulle» på Ölmestads egor i Refteleds socken, Vestbo härad, funnit en hällkista, som innehöll »en mängd ben och flintsaker». »Detta är», tillägger Palmgren, »den längst i NV. belägna stenåldersgraf i Finveden, som jag har reda på»[2].

I Kronobergs län, der redan förut ett icke obetydligt antal stenåldersgrafvar var kändt, har under de två sista åren några förut ej beskrifna sådana grafvar påträffats. På våren 1880 meddelar komminister Palmgren, att han midt i Vägarås by, Traheryds socken af Sunnerbo härad, »sett en nyss förstörd hällekista i ett rör». Och han tillägger, att midtemot den af riksantiqvarien B. E. Hildebrand undersökta grafven vid Bäckaryd i Hamneda socken[3] fanns år 1876 på andra sidan Lagan och på gården Bäcks egor, i Kånna socken och Sunnerbo härad, »en

  1. ↑ Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 4:de delen, sid. 157.
  2. ↑ Då grafvar från stenåldern äro mycket sällsynta i norra delen af Jönköpings län, kan det förtjena nämnas, att Statens Historiska Museum för några år sedan erhöll en flintdolk, som jemte »förvittrade ben», kol och några lerkärl hittats i en graf, hvilken att döma af berättelsen måste hafva varit en hällkista. Den var belägen å Södraby egor i Melby socken nära Eksjö (St. M. 5756).
  3. ↑ Antiqvarisk tidskrift för Sverige, 1:a delen, sid. 230.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svenska_fornminnesföreningens_tidskrift_(IA_svenskafornminne56sven).pdf/17&oldid=496159”