Är Gotlands medeltidskonst inhemsk eller ej?
En undersökning
af
Hans Hildebrand.
Den lifliga uppmärksamhet, som under de senaste åren
inom vidsträckta kretsar egnats åt hansans historia, har gifvit
anledning för framstående tyske häfdaforskare att sysselsätta
sig med förhållandena på Gotland. De hafva med förkärlek
framhållit det tyska elementet å denna i vår kulturhistoria så
märkliga ö, och de synas icke alltid vara fullt fria från
benägenheten att tilldela detta element en något för stor betydelse
i förhållande till det inhemska elementet. De hafva visserligen
icke gjort sig skyldiga till ett förnekande af det inhemska
elementets betydelse, men till dess fulla uppskattande synas de
dock icke hafva kommit. Vi kunna ej undra derpå, då de icke
haft tillfälle att lika grundligt som vi i Sverige studera
detsamma. Det är icke min mening att här söka på ett
uttömmande sätt behandla ofvan stående fråga. Jag nöjer mig för
tillfället med att gifva några antydningar om det sätt, på
hvilket hon enligt mitt förmenande bör besvaras.
Att på Gotland funnits ett tyskt element — till och med ett, som varit af ganska stor betydelse — är fullkomligt visst.
Vid början af medeltiden var Östersjöns sydkust upptagen af slaviska (vendiska) stammar. I vester om södra Östersjön bodde danskar. Den vigtigaste handelsstaden vid Östersjöns sydvestra
