som ena dagen kom och den andra gick; vid Skanör och Falsterbo hade de tyska städerna fogdar för de stadsbor, som strömmade dit under tiden för det stora fisket.
Om denna förklaring är riktig, skulle Visby först senare hafva fått en stadigvarande befolkning. Att en sådan der uppkommit är fullt visst, äfvensom att den der åtnjöt större förmoner än de tyskar, som voro bosatte i det landfasta Sveriges städer. För dem var det föreskrifvet, att de skulle i allt vara svenske medborgare; tyskarne i Visby utgjorde deremot en egen grupp för sig, med egen fogde, så att när Visby menighet utfärdade ett bref, beseglades det såväl af gutarne d. v. s. infödde, som af theothonici, tyska menigheten. Länge upprätthölls denna splittring, det såg visserligen ut, som om den skulle under tidernas lopp blifva något mildrad, men de politiska tilldragelserna under medeltidens senare del torde hafva bidragit till det tyska elementets stärkande.
På grund af detta tyska element, som dels besökte, dels var bofast på Gotland, äro de tyske forskarne väl mycket benägne att, när det talas om gutenses tänka i främsta rummet eller uteslutande på tyskarne på Gotland. Så säger t. ex. Schäfer[1]: att tyskarne, om än icke i tal, likväl i betydelse voro sina gutiske medborgare öfverlägsne, framgår af allt, som vi känna — mercatores gutenses, de gutiske köpmän, som af biskop Albert i Riga hugnas med privilegier, den gotländska lag, det gotländska mynt, som Riga får, allt detta har afseende på de Gotland besökande tyskarne. — Vi kunna härtill foga det spörsmål, med anledning af det bref, hvari biskop Albert till Riga kallade byggmästare från Gotland, huruvida äfven dessa böra anses som på Gotland bosatte tyskar, med andra ord: huruvida den gotländska konsten är att anse som tysk eller inhemsk?
Begreppet inhemsk torde måhända böra något närmare förklaras. Med inhemsk menar jag här icke en konst, som är fullständigt uppkommen och utvecklad inom det egna landet utan minsta beröring med eller inflytande från utländska förhållanden. Den gotländska konsten har stått i kristendomens tjenst och lånat sina grundformer från utlandets kristna konst;
- ↑ Die Hansestädte und K. Waldemar von Dänemark.
