Om en af mina yppersta källor må här nämnas några ord. Sommaren 1880, då jag för forskningar i Ångermanlands allmogemål åtnjöt understöd af Letterstedtska föreningen i Stockholm, vände jag mig på fleres råd till f. d. rotskolmästaren Per Marks i Fors socken i Jemtland, på gränsen mot Ångermanland. Han var då 85 år gammal. I hans späda barndom hade hans fader, som var soldat, dött i fältsjuka under ett tåg till norska gränsen. Hans fattiga moder måste oaflåtligt kämpa för sitt eget och barnens uppehälle och hade derför ingen tid öfrig för barnens sedliga uppfostran. Per fick växa upp till ett sjelfsvåldigt och ogudaktigt lefverne. Så lärde han sig trolla och vardt en fullkommen »vis-karl». Då tog han ock sitt tillnamn efter den som trollkarl beryktade kapten vid Jemtlands fältjägare Marks von Würtenberg, »troll-Marksen» kallad, hvilken lefde för snart hundra år sedan och var min sagesmans ideal. Omsider kommen till insigt om sitt syndiga lefverne, öfvergaf Marks detta och blef religiöst sinnad. En rotskolmästares syssla lemnades då honom. Han var begåfvad med sällspordt godt minne och kunde ordagrant återgifva de sägner och märkliga yttranden, som han hört. Icke heller hindrades han, såsom ej sällan sker, af någon falsk fromhet att öppet omtala, hvad han sjelf trott och hört; men hans stora samvetsgrannhet var en borgen för trovärdigheten af hans uppgifter.
Jättarne.
Folket har undan för undan, säger man, blifvit sämre och sämre. Den som är gammal till åren ser det mycket väl. Förr i tiden voro både karlar och qvinfolk starka och friska, så det var en fröjd åt det; men nu är det bara sjuklingar och stackare. Nu ska' pojkar gå på skolan tills de bli' 16 och 18 år, och sedan blir det bara latryggar af dem. Om de ändå läste tocke, som det är något värdt med, men minstdelen läsa de Gudsord; det är knapt de lära sig katekesen, så att föräldrarna slippa skämmas på husförhören. Och jäntorna, ja dem lönar det knapt tala om. Nu går det snart ej an att få en riktig piga: alla vilja vara mamseller och bara sitta och virka och sömma och spöka ut sig, så det är rakt synd. En bonddotter är snart för skadlig att mjölka och stilla kräken. Men så bli' de ock bleka och sjuka
