Wikisource

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/188

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


178
JOHAN NORDLANDER.

gubben. Nej, svarade drängen, han hade ej sett någon gifva mer. Derpå sade gubben, hvar drängen skulle lägga ut för att få stor fisk. Det lyckades också, och sedan stod barnsölet med lust och fröjd, och icke sörjde man synnerligen den storätande gubben. — En variant af denna äfven i Ångermanland kända sägen anföres hos Grimm, Deutsche Mythologie s. 503. I »trumslagaren» har man ingen annan än guden Tor, och den slungade »trumpinnen» är hans hammare Mjölne.

Ett minne af den grå hedendomen har man ock i sägnen om den sten, som en jätte slungat mot Torberget (med slutet o) i Öfverdals by af Vibyggerå socken i Ångermanland. Stenen säges vara kastad från Tjärnberget och ligger vid foten af Torberget.

Om den ofvan nämnde Bratte heter det, att han var »god smed». Detta ord är här ej att fatta i dess nuvarande betydelse utan utmärker faber, konstnär i allmänhet, i synnerhet byggmästare. Såsom sådana framstå jättarne redan i den gamla isländska literaturen, der de ju hjelpa till och med gudarne[1]. Särskildt hafva jättarne varit behjelpliga vid kyrkobyggnader. Kristersen och Thiele anföra för Danmark många sagor derom, och för Sverige erinra vi om den af jätten Finn byggda Laurentius-kyrkan i Lund. Mer än någon annan är dock Trondhjems domkyrka omtalad i sägnen. Efter Marks anföra vi följande berättelse härom. Konung Olof ville bygga en stor och vacker kyrka i Trondhjem; men för att få det gjordt, öfverenskom han med en jätte, att han skulle inom viss tid uppföra det präktiga templet. Lyckades ej konungen få veta jättens namn, innan kyrkan var färdig, skulle konungen och drottningen blifva jättens egendom och komma till honom i berget. Det led nu på tiden, och kyrkan var snart färdig. En dag var konungen mycket bekymrad och gick för sig sjelf i en skog utom staden. Bäst

  1. ↑ Mot ersättning af Fröja, sol och måne skulle en jätte åt gudarne bygga en för bergresar och rimtursar ointaglig borg och detta på en vinter. Verket fortskred raskt och det började se mörkt ut för gudarne. De sammanträdde derför och sporde hvar den andre, hvem som rådt till att gifva bort Fröja till Jotunheim och att förderfva luften och himmelen genom att taga derifrån sol och måne och gifva dem åt jättarne. Lokes list räddade emellertid gudarne ur deras förlägenhet.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svenska_fornminnesföreningens_tidskrift_(IA_svenskafornminne56sven).pdf/188&oldid=499893”