han gick, fick han höra ett barn qvira (jämra sig) i ett berg, och att modern sade till det »tyst, tyst, gråt icke, lilla barn! pappa Skalle kommer snart hem med sol och måne.» Konungen hörde nu jättens namn och skyndade till kyrkan. Han kom ock i grefvens tid, ty just då höll jätten på sätta upp spiran. Sätt spiran rätt, Skalle! ropade nu konungen, och med detsamma föll Skalle stendöd till jorden.
Huru många företräden jättarne än hade framför menniskan, på hufvudets vägnar voro de dock henne underlägsna. Derför hafva de många gånger blifvit öfverlistade af henne. En jätte skulle en gång draga slät-käpp med en menniska. Karlen insåg fuller, på hvilken sida styrkan funnes, hvarför något svek måste brukas. Mannen föreslog derför, att de skulle träda käppen genom ett hål i stuguväggen, och att han sjelf skulle stå inne men jätten ute. Jätten gick in härpå. Mannen värmde då en jernstör, så att han blef eldröd, och stack den spetsiga ändan ut genom hålet, men genom öglan på den andra ändan trädde han en stark påk. Han uppmanade nu jätten att fresta, och denne drog allt hvad han orkade. Men käppen i öglan tog mot väggen, så att jätten omöjligen kunde draga ut jernstören. När de slutat kraftprofvet, frågade mannen: tyckte du jag var nå’ stark? — Bra nog, svarade jätten, men du ville så sve (Ångermanland). — I många liknande sägner så väl i Skandinavien som i Tyskland, är det satan, som drager det kortaste strået. Han har då i senare tid insatts i stället för någon jätte.
Uti T. V. V. nämndes, att motsvarighet till det isl. þurs ej iakttagits i Norrland. Sedan har jag funnit namnet i sammansättningen tuss-bett, ett slags sår, och i en trollformel af följande lydelse:
Tussen frågade tussen:
hvad är godt för tussenbett? —
Grip i grund
steck i munn;
du är bott i samma stunn.
I Guds faders, sons och den helige andes namn.
Orden äro — utom hvad skiljetecknen beträffar — ordagrant afskrifna efter en uppteckning af trollformler, hvilka en qvinna i Ragunda socken i Jemtland hade för förefallande behof. För att rätt fatta denna formel är det nödigt att anmärka, att vismän enligt Marks uppgift tros
