hafva något trolskt väsen i sin tjenst, hvilket skaffar trollkarlen nödiga upplysningar, hvar man »råkt för», hvar en tjuf eller ett bortkommet barn är att finna o. s. v. Ett barn hade kommit bort från gården, och man sökte det länge ehuru förgäfves. En person vände sig då till en vis-karl för att få veta, hvart det tagit vägen. Det var qväll, när han kom till trollkarlen, hvarför denne bad honom gå och lägga sig öfver natten på stallsbotten. Han gjorde så, men som väggen var grist, kunde han genom springorna höra och se hvad som tilldrog sig. Omkring kl. 11 på natten såg han vismannen gå ut på stugubron och hörde honom hvissla tre gånger. Vid tredje hvisslingen kom en man fram. Viskarlen förebrådde honom, att han ej kommit genast vid första kallelsen, men mannen ursäktade sig dermed, att han hindrats af att taga vara på en man, som dränkt sig. Han sade nu till vismannen, hvar det sökta barnet var; men den sökande har, fortfor han, legat och hört på, och hade han ej så väl anbefallt sig i Guds händer — enligt en annan version: »raglat» för sig så väl — skulle jag hafva bräckt nacken på honom. När det vardt morgon, sade vismannen, hvarest det bortkomna barnet vore att söka. — Detta skulle nu vara en i trollkarlens tjenst stående tusse, som i sin ordning frågade andra tussar om förefallande saker.
Jättarna nämnas ock hjeltar samt äfven jättingar (Liden, Ångermanland). Slutligen förekommer ock benämningen troll, som dock tör omfatta äfven rån, elfvor, tomtar och vättar. Ett allmänt ordstäf är uttrycket »kors för trolla», d. v. s. att kors skyddar för trollen, (Jemtland, Ångermanland). I Fölinge, (Jemtland) säges »korse på och trolla frå». Allt fullgjordt arbete korsas öfver, yttrar Hüphers. I början af Marks minne ritades öfver sjelfva köksdörren ett kors och ett på hvardera dörrposten i tanke att utestänga allt ondt som fans. Kors tecknas öfver mjöllårar, med fingret öfver botten i byttan, innan smör packas deri; och när det är gjordt, ritar mången gumma, innan locket sättes på, ett kors i smöret och trycker ner ett finger i korsets medelpunkt och i armarnes ändar. Korsets armar få ej nå ända till kanten.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
Närstående figur åskådliggör detta; cirkeln utmärker byttans kant. När man trådt en deg, slår ock mången med kanten af handlofven och de uträckta fingrarne ett kors i degen.
