Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/193

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


183
MYTISKA SÄGNER FRÅN NORRLAND.

vackert tagit uti tullen, sprang eken tillbaka och kastade honom högt upp i vädret.

När kyrkor började byggas och deras klockor ljuda, kunde jättarne ej längre trifvas. Väl sökte de att med slungade stenar nedrifva de hatade templen, — om nästan hvarje äldre kyrka finnas sådana sägner, — men det var fåfängt. De drogo sig då undan till aflägsna berg, eller ock lemnade de helt och hållet landet. Burman omnämner en jätte Fröse, som bott på Öneberget å Frösön. Denne skall, »då han ej kunnat fördraga kyrkoklockornas ljud, farit ur landet med sina tre söner, som äfven varit jättar, och satt sig ned på en ö i hafvet, der sedan jemtländingar råkat honom». Bland dessa skall hafva varit en Fröso-bo. Liknande sägner finnas i A. E. Holmbergs Bohusläns historia och beskrifning, d. III s. 99.


Tomtarne.

Tomten är husets gode ande. Han icke blott vårdar sig om hästarna, utan är ock redo att när som helst i öfrigt arbeta för husets bästa. Men likasom han ej är så nogräknad, om han undfägnar sina älsklingshästar rikligare, än bondens höförråd tillåter, likaså hyser han ej något betänkande att stundom ganska kännbart beskatta grannarnes lador och fält. Någon vedergällning plägar han önska, fast ej i allmänhet stor. Vanligen nöjer han sig med litet mat; men får han icke sitt nödtorftiga uppehälle, händer det, att han går i ladugården och diar husbondens kor. Ehuru liten och oansenlig, har dock tomten stora bördor nog. En bonde öfverenskom en gång med en tomte, att denne skulle bära nyskuren säd från grannarnes åker till bondens loge. Tomten gjorde efter öfverenskommelse och fann alltid vid framkomsten till logen mat i en bytta, som sattes ut på ett bestämt ställe. Allt gick bra, och bondens kornbod riktades för hvarje natt. Men nu var det så, att bonden hade en dräng. Han var tanklös och oförståndig, som ungdomen alltid är, och tyckte, att det skulle vara roligt att spela tomten ett spratt. Han tog bort den mat, som var utsatt åt honom. När nu tomten kom på logen med sin börda och ej fann den vanliga maten, suckade han och sade:

Jag har burit tolf skyl och åtta bann (band)

och ingen mat fann.