som knifven kan röra
och skeden kan föra»;
och nog måtte han då få tillräckligt med gäster!
Högtidsdagen var emellertid inne, och gästabudsfolket hade kommit mangrant, så att ingen fattades. Då fingo de se en båt på Indalselfven i närheten af Sillre by. Han var stor som en skötbåt och full med folk. Och granna voro de af syndastraffet, och fägin och glada voro de ock. De svängde med mössorna och hurrade ropande: till Bodack till bröllops, till Bodack till bröllops, alla
som knifven kan röra
och skeden kan föra.
Bröllopsfolket vardt nog ej litet förundradt öfver det här; och de kunde omöjligen förstå, hvad det skulle vara för ena, då alla, som voro bjudna och ej skickat återbud, redan hade kommit. Till slut försvann både båten och folket, och de trodde nästan, att menniskorna hade drunknat. Det tolde dock ej så länge, innan de fingo se, hvad det var för folk. En stund efter satte de sig till bords; men då var det, som om de aldrig ville blifva mätta: maten ville inte alls tyda. Både det, som de lagat till i bröllopsgården, gick åt och äfven alla bröllopsmatsäckar; men ändock voro de knapt mätta. Och på den tiden var det vanligt, att de skulle äta bastant på kalasen. Men då var det nog somliga som förstodo, att de osynliga varit der. Brudgummen kom också ihog, huru han sagt; och då var det klart som dagen, att äfven de underjordiska hade infunnit sig, för äfven de kunna knifven röra och skeden föra.
Även andra liknande sägner finnas; vi anföra blott en, äfven denna efter Marks. Det var på ett gästabud. Två grånade odalmän suto der i lifligt samspråk och under flitigt pokulerande. Den ene tog då upp sin snusdosa och bjöd den andre en pris. Härvid yttrade en tredje gubbe, som stod i närheten, »ska’ jag ej få något, jag?» — »Jo», svarade den första, »inte allenast du, utan alla som näsa ha’», — och på ögonblicket tog snuset slut utan att man kunde se, hvem som tog de dryga prisarna. Men tydligt var, att äfven vättarne begagnat sig af hans bjudning.
I den omständigheten, att vättarne hos oss i regel äro osynliga och endast undantagsvis uppenbara sig, synes en olikhet
