Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/202

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


192
JOHAN NORDLANDER.

förstod nu, att han gjort oklokt, och ville ej svara. Vätten var dock envis och hotade att taga lifvet af honom, om han ej sade sanningen. När då ej annat halp, måste spelmannen omtala, hur det var, att han smort sig af vattnet, och slapp då undan, men med förlust af sitt venstra öga, som vätten ref ur honom. — Sedan var han aldrig syyn.

Seende blifva ock barn derigenom, att presten vid dopet far om eller oriktigt läser något ord. Äfven sägas söndagsbarn och de som äro födda på helgdag få se de underjordiska. En gosse i Ragunda (Jemtland) kunde med sitt venstra öga se de osynliga, men han var oförsigtig nog att omtala detta för några jemnåringar. Då kom en vätt och tog på gossens öga med sitt finger, hvilket hade den följden, att gossen vardt blind. Dock var det ej värre, än att en vis-karl kunde bota honom.

Jordbyggarne beskrefvos såsom förande ett herdalefnadssätt, heter det hos Burman, och ej ofta märkas, medan bygdfolket är i bodarna; förmentes skrapa något jern af boskapens skällor och göra skada, om man ej genom flyttning från fäbodarna å vanlig tid lemnade dem lediga rum. Mellan befolkningens sätt att sköta sina kor och vättarnes råder af lätt begripliga skäl en viss öfverensstämmelse. Liksom allmogen under sommaren flyttar till skogarne med sina kor och på vissa ställen under försommaren äro på en fäbodplats, men på sensommaren på en annan, så ombyta ock vättarne emellanåt vistelseort. Att flytta till bodarna heter på allmogens språk att bodföra och sjelfva handlingen bodförning, och dessa uttryck finnas ock öfverförda på vättarnes flyttningar. Liksom menniskan har namn på sina kor, så hafva ock vättarne namn på sina. Delvis äro ock namnen de samma, men ofta äro vättarnes »vackrare». Liksom menniskorna locka sina kor genom att »koka», jodla, så »koka» ock vättarne, fast vackrare än menniskorna, så att fäbodpigan gerna vill lära sig deras locklåtar. Personer finnas ock ännu, som på det bestämdaste försäkra, att de hört vättarne »koka». En nu mera afliden torparhustru i byn Klofsta, Multrå socken, kunde ock härma deras låt.

Vid sina bodförningar och andra vandringar kunna vättarne endast färdas rakt fram, så att om något hinder ligger i deras väg, det är dem omöjligt att komma vidare. Att vika af från vägen och göra en krok är dem alldeles omöjligt. Om de nu