blott följande, som berättats oss af en gammal gumma i Multrå (Ångermanland).
Det var slåttesand, och en barnmorska, som hade någon jord, var ock sysselsatt med slåttern. En dag stannade hon inne, när hennes folk gick ut, för att stöka med hvarjehanda. Då kom till henne en karl, som såg ut att vara mycket bedröfvad. Han kunde ej få fram ett ord utan blott vred sig och jämrade sig. Jordgumman frågade då, hvad han ville, och fick till svar, att hans hustru vore i barnsnöd, hvarför han nu ville bedja gumman om hjelp. Hon var icke hugad dertill, men mannen var enträgen. »Mitt hem ligger här strax vestom», sade han; och utan att qvinnan visste ordet af, fann hon sig vara i vättens bostad. Vätten sade då henne, att hon skulle undvika att äta något af det som kunde bjudas henne. Det såg mycket fint ut i bostaden, och en ljuf doft spred sig der emot gästen. Utan att säga något tänkte dock gumman för sig sjelf: det är väl ej så fint, som det synes, — »Nej, nej», svarade en röst från det inre, »det kan ingen tro, huru uselt det är.» När vättqvinnan var förlöst, bad vätten barnmorskan gå ut i förstugan och gaf henne för besväret en hop hyfvelspånor. På blinken var hon åter hemma och visade då för sitt arbetsfolk, hvilken usel betalning hon hade fått för sitt besvär. Hon kastade spånorna från sig på golfvet och lät dem ligga. Innan hon om qvällen gick till sängs, sopade hon golfvet och kastade soporna på elden. Men påföljande morgon fann hon en massa runnet silfver i härden.
Min sagesman var fullt förvissad om sanningen af sägnen och tillade, att en dotterdotter till denna barnmorska skulle hafva varit gift med adjunkten Hedin i Sollefteå, sedan pastor i Resele. Af det på detta sätt erhålla silfret hade gjorts en kanna, och nämnde prestman hade sjelf bjudit gumman, som då var flicka, att dricka ur kannan och dervid omtalat hela historien i prostens och alla läsbarnens (nattvardsbarnens) närvaro.
Hos Wolf s. 315 nämnes, hurusom en hustru i lön för sådan hjelp fick hyfvelspån, som påföljande morgon befanns vara rent guld. Vid dylika förrättningar plägar den sjuka qvinnan varna jordegumman för mat, som vättmannen bjuder henne, eller underrätta henne, huru hon bör välja bland de ting, som mannen vill gifva henne o. s. v. Kristensen har anfört många exempel
