Svenska Fornminnesföreningens sjunde allmänna möte,
i Skara den 18—20 juni 1883.
På tredje sommaren efter mötet i Kalmar samlades Svenska
Fornminnesföreningens ledamöter, enligt stadgarnes föreskrift, ånyo
till allmänt möte, denna gång i Skara, — det minnesrika
Vestergötlands gamla hufvudstad. Den gästfrihet, hvarpå föreningens
ledamöter vid föregående tillfällen sett så många prof, kom dem
äfven här i rikt mått till del, hvarjemte styrelserna för Statens
jernvägstrafik och för Hjo—Stenstorps—Skara—Lidköpings jernväg
medgifvit deltagarne i mötet nedsättning till hälften af det vanliga
biljettpriset både för resan till mötet och för hemfärden.
Mötets förhandlingar höllos i Högre allmänna läroverkets för tillfället med flaggor och grönt smakfullt prydda högtidssal, i hvars fond man såg en afbildning i naturlig storlek af en bland Vestergötlands runstenar.
I denna sal samlades deltagarne i mötet måndagen den 18 juni kl. 10 f. m. Då Föreningens både ordförande, professor Winge, och vice ordförande, professor Malmström, blifvit förhindrade att infinna sig, förklarade styrelsens äldste närvarande ledamot, amanuensen Eichhorn mötet öppnadt med följande ord:
»Då jag nu går att öppna detta sjunde allmänna möte, glider blicken helt naturligt tillbaka öfver den tid, hvilken förflutit, sedan vi sist samlades, i Kalmar 1880. Den svenska fornforskningen har under dessa tre år lugnt och jemnt gått sin bana framåt; och äfven om vi icke hafva att jubla öfver några lysande upptäckter eller kunna fira några på vetenskapens mark vunna segrar, hvilkas dån gått öfver Europa, så finnas dock i denna riktning ej få anledningar till glädje och tacksamhet för fornforskningens vänner. Men det gifves äfven andra minnen, hvilka breda
