en vemodets skugga öfver de gångna åren. Den svenska fornforskningen och vår förening hafva under dem hemsökts af smärtsamma förluster, dem vi i denna stund ej kunna undgå att erinra oss. Volmar Sylvander, vice ordförande vid föreningens första allmänna möte i Vexiö 1870 och länge föreningens ombud, den blide vännen, den oförtröttade forskaren, som sammanträngt sitt lifs gerning i ett enda, men ett stort verk, har längesedan gått hädan, nöjd att förlossas från ålderns krämpor och lifvets vedermödor. — Karl Fredrik Wiberg, mannen med det trofasta, ärliga sinnet, den orubbliga öfvertygelsen, som lade sitt guld i hans ord och sin klang i hans röst, bortrycktes hastigt men stilla från vetenskapliga idrotter, hvilkas slut vänskapen ännu icke väntade. Annars skulle han visserligen äfven denna gång höjt sin stämma och framburit sin andel i våra öfverläggningar, hvilka alltid voro honom ett nöje och en efter det stränga arbetet förtjent vederqvickelse. — Om ej den obeveklige lagt sin hand på hans hjerta, skulle vi med ännu större säkerhet kunnat räkna på en annan, öfver hvars graf redan en vår hunnit breda saknadens gärd. Jag behöfver blott uttala namnet Claës Johan Ljungström, för att i allas edert minne återkalla, hvad vår förening, hvad dessa möten, hvad Vestergötlands fornforskning förlorat i honom. Den enskilda vänskapen slösar ej heller med ord, när det gäller en så djupt känd mistning. — Till sist ett tack för god vakt! till honom som länge verkade för vår förening, senast som flerårig ledamot af dess styrelse, till Herman Hofberg, hvars lifs arbete, äfven det, hör till dem öfver hvilka det ej höfves mig att kasta ljus. Hans hågkomst skall nog ändå, likt de förras, länge bevaras af det land och det folk han så varmt älskat och så träget lärde oss andra att känna, inom den talrika vänkrets hans lugna och manliga väsen af sig sjelf förvärfvade.
Men vi få ej för vår rättmätiga saknad glömma det hopp som denna stund äfven i rikt mått innebär. I det jag tillönskar Eder alla ett angenämt och upplysande utbyte af åsigter, af vänskapsband och glada hågkomster, sådana de hittills aldrig felats vid våra möten, får jag, å styrelsens vägnar, härmed förklara Svenska Fornminnesföreningens sjunde allmänna möte öppnadt.»
Till ordförande för mötet valdes derefter landshöfdingen i Skaraborgs län C. A. Sjöcrona, till vice ordförande bibliotekarien K. Torin, samt till sekreterare Vestergötlands Fornminnesförenings
