sekreterare direktör Fr. Nordin och Svenska Fornminnesföreningens sekreterare doktor O. Montelius. På förslag af den sistnämnde beslöt mötet afsända ett helsningstelegram till Svenska Fornminnesföreningens äldste hedersledamot, professor Sven Nilsson i Lund.
Till öfverläggningsämnen vid mötet hade följande frågor blifvit af föreningens styrelse antagna:
1) Hvilka förut okända grafvar från stenåldern hafva under de sista åren upptäckts i Vestergötland?
2) När började jernet blifva kändt i Sverige?
3) Kunna spår af Tors eller andra hednagudars dyrkan ännu uppvisas i Vestergötland?
4) Hvilka källor i Vestergötland äro kända som offerkällor? Besökas de företrädesvis på bestämda dagar?
5) Hvilka äro de äldsta till vår tid bevarade kyrkor i Vestergötland?
6) Hvilka upplysningar kunna lemnas om Skara domkyrkas ursprungliga byggnadsstil och om kyrkans byggnadshistoria.
7) Äro särskilda åtgärder önskvärda för bevarandet af runinskrifterna?
8) På hvad sätt kunde tillfälle beredas skolorna att erhålla lämplig åskådningsmateriel, som skulle göra det möjligt att vid undervisningen i fäderneslandets historia gifva en föreställning om fornlemningarnas betydelse?
Af dessa frågor företogos den 2:dra, 4:de och 5:te till behandling första dagen.
Med anledning af den andra frågan:
När började jernet blifva kändt i Sverige?
erinrade doktor Montelius derom, att åsigterna om jernålderns början i Norden varit mycket skiftande. För 40 år sedan antog en af de förnämsta danska fornforskarne, att bronsåldern icke slutat i Danmark förr än under det 8:de århundradet efter Kristi födelse; i Sverige och Norge hade dock jernåldern troligen börjat något tidigare. Man fann visserligen snart, att denna åsigt icke var riktig, men det var ej längesedan som mycket framstående forskare antogo, att jernåldern ej börjat i södra Skandinavien förr än omkring 300 år efter Kr. föd. Den vanliga åsigten har dock
