Från trakten af Skellefte i Vesterbotten har museet på de senare åren erhållit tre spjutspetsar och två hålmejslar af skiffer, samt en tjock skiffermejsel, håleggad i ena och räteggad i andra ändan, funna i Byske och Skellefte s:nar (St. M. 6257, 6633, 6857 och 6858). Men derjemte har museet från samma trakt mottagit ett betydligt antal flintverktyg och andra föremål, hvilka jemte de förut der gjorda fynden af samma slag visa, att den skandinaviska stenåldern trängt upp ända till denna nordliga bygd. Från det märkvärdiga fyndstället vid Bjurselet i Byske socken[1] härstamma följande, vid olika tillfällen funna föremål: 14 hålmejslar, som nästan alla äro oslipade, 1 oslipad, tunn rätmejsel, 2 öfverdelar af oslipade mejslar, alla af flinta; 3 flintstycken, från hvilka större och smärre skärfvor äro slagna. 18 flintskärfvor, af hvilka 2 äro bitar af slipade verktyg; 1 något slipad yxa af en grå stenart, 1 tunn, grundt håleggad mejsel af grå skiffer, samt 1 bit af en skiffermejsel (St. M. 5458, 5900, 6032 och 6858). Dessutom har museet erhållit en slipad hålmejsel af flinta, funnen vid Djupbors by i Skellefte socken, samt nedre delen af en vacker båtformig hammare från Dalkarlsliden i samma socken (St. M. 6061 och 6256). De flesta af dessa stensaker från Skelleftetrakten äro skänkta till museet af häradshöfding Ekewall, komminister A. Ericson, samt kommissionslandtmätarne W. O. Widestedt och L. Zethræus.
Det stora antalet vid Bjurselet funna flintsakerna, hvilka eljest äro så sällsynta i Norrland, har redan för länge sedan ådragit sig uppmärksamheten. Man känner tre här anträffade större samlingar af flintmejslar: den ena af 80, den andra af 25 och den tredje af 18 stycken; och dessutom har man vid Bjurselet funnit flere enstaka mejslar samt stora flintstycken och en mängd flintskärfvor. Då härtill läggas de flintmejslar och de tre båtformiga hammare, som hittats på olika ställen i Skellefte socken, tvingas man, såsom det synes mig, att i allt detta se ett bevis för, att den skandinaviska stenåldern sträckt sig ända upp till Skellefte, om än naturligtvis kusten norr om Dalelfven endast varit mycket glest bebygd. Att spridda nybyggen redan före stenålderns slut funnits i Norrland, det visas af
- ↑ Antiqvarisk tidskrift, 3 sid. 182—183, och Månadsbladet 1876, sid. 266—270.
