Neckens namn sig döljande Oden. Han ville emellertid nu särskildt fästa uppmärksamheten på ett ända in detta århundrade fortlefvande minne af hedniska religionsbruk. Hednagudarnas bilder fördes vid vissa tillfällen omkring i landet för att bringa lycka. Man kan i en isländsk saga[1] se, huru en träbild af guden Frö (Frey), han som rådde för god årsväxt, jemte gudens hustru eller prestinna färdades omkring Svithiod; och i en dansk torfmosse har man nyligen funnit två mycket märkliga vagnar, ett par hundra år yngre än Kr. f., på hvilka vagnar gudabilder efter all sannolikhet en gång åkt. Ännu i mannaminne har man emellertid äfven fört en gudabild omkring här i Vestergötland, ehuru han icke synes hafva fått färdas på vagn. I Skara museum förvaras nämligen sedan omkring 50 år en träbild, som förr stått i Vånga kyrka och allmänt kallats »Kornguden». Om våren brukade bönderna smuggla honom ur kyrkan och vid solens uppgång föra honom omkring på åkrarna för att få god årsväxt. Då, detta oaktadt, missväxt inträffade år 1826, slog en bonde näsan af bilden.
En blick på bilden, som är aftecknad i Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift (3:dje häftet, sid. 60), visar väl att det ej är en hednisk gudabild utan en helgonbild från medeltiden[2]; men det för den nuvarande frågan vigtiga är, att bönderna i Vånga trodde honom vara en gudabild och använde honom på ungefär samma sätt som deras förfäder gjort för ett årtusende sedan.
Den sjette frågan:
Hvilka upplysningar kunna lemnas om Skara domkyrkas ursprungliga
byggnadsstil och om kyrkans byggnadshistoria?
inleddes af amanuensen Eichhorn med ett sakrikt föredrag.
När man betraktar Skara domkyrkas yttre, kan hennes ålder synas lätt bestämd: portalerna, fönstren med deras rosverk, sträfpelarne — allt visar hän på gotikens blomstringstid hos oss eller
