tid som omgestaltningen, omkring 1300. Allt detta må dock tills vidare endast framställas såsom antaganden. Och sedan tiga häfderna nästan under hela medeltiden rörande kyrkans öden.
År 1566 härjades staden å nyo af fienden, och kyrkan fick länge stå »utan tak»; 1719 brann den, åtminstone delvis. De hvalf, som nu täcka långhuset, visa sig vara tillkomna under renässansens tid och hafva ej organiskt sammanhang med pelare eller pilastrar. De härröra säkerligen från den långvariga reparationen under Johan III:s tid, hvilken först 1586 skall varit afslutad. I sidoskeppen se de rundbågiga hvalfven äkta ut, men visa sig vid närmare efterseende vara från 1600-talet, tryckta och starkt profilerade som de äro.
Koret har en egendomlig fasad. Brunius påstod, att det ursprungligen varit polygont afslutadt; men af domprosten Sondén har detta visats vara ett ogrundadt påstående. Korslutet var, enligt den gamla teckningen från 1700-talet, rakt; men deremot nådde ej sidoskeppen fram så långt som nu. Koret är nu det mest oklara i hela byggnaden, särskildt sedan moderniseringen 1841—48, då det så godt som helt och hållet ändrades. Sidoskeppen uppdrogos till jemnhöjd med koret, som förut äfven höjdes; de tredelade fönstren upphöggos till stora ljusöppningar mellan midt- och sidokor. De här anbragta kolonnetterna, som likna Varnhems, äro äfven ett modernt tillägg.
Slutsatsen af det här anförda är, att Skara domkyrka, ursprungligen en romansk byggnad från 1100 och 1200-talen, sedan en gång omdanats i gotisk stil och vidare allt mer förändrats ända in i våra dagar. Från början mästerverk genom plan och vackra detaljer, har hon genom århundradens mindre visa nit så vanstälts och förändrats, att en fullständig återställelse af det gamla byggnadsverket utgör en synnerligen svår uppgift. Det ej längesedan framlagda förslaget till restauration utgår från kyrkans yttre äldre gotik, och man bör hålla konstnären räkning derför; de romanska elementen äro i det yttre nu nästan utplånade. Ett sådant förslag bör dock ej antagas utan de noggrannaste undersökningar.
Talaren föreslog, att mötet uttalade sig för önskvärdheten af domkyrkans snara återställande i en stil och ett skick, som vore henne värdiga. Behofvet af en sådan åtgärd vore alldeles ögonskenligt, men sättet för dess förverkligande ej så lätt funnet. Det
