kunde ej ske ensamt genom församlingen, som vore för liten och fattig för ett dylikt företag; men det allmänna hade i dylika fall förpligtelse att ingripa. Här gälde att från undergång bevara ett af de mest betydande minnen vårt land eger af gångna tiders konst och offervillighet för efterkommande.
Sedan domprosten Sondén tackat den föregående talaren för hans intressanta framställning och redogjort för de förberedande åtgärder, som redan blifvit gjorda för domkyrkans restauration, antogs enhälligt följande beslut:
»Mötet uttalar sig för önskvärdheten af ett snart återställande af Skara domkyrka i en värdig stil, under uttryckande af den förhoppning, att staten dertill kraftigt medverkar.»
Med anledning af den sjunde frågan:
Äro särskilda åtgärder önskvärda för bevarandet af runinskrifterna?
höll licentiat Boije ett föredrag som meddelas å annat ställe i denna tidskrift (sid. 219 och följ.)
I den långa och lifliga diskussion, som uppstod med anledning af denna vigtiga fråga, deltogo direktör Nordin, doktor Montelius, Ordföranden, literatören Norén, kyrkoherden Hagberg, amanuensen Eichhorn, rektor Gödecke, skolläraren Hylander, domprosten Sondén, löjtnant Wawrinsky och bokhandlaren Nerman.
Då man icke ansåg, att något kunde vinnas genom skärpta lagbestämmelser, framhölls önskvärdheten af att genom allmänt spridd kännedom om runstenars liksom andra fornminnens betydelse bereda dem det skydd, som de så väl behöfva. Under erkännande af den hjelp som härvid på många håll lemnats af skollärarne, fästes uppmärksamheten derpå att i reglementet för seminarierna finnes en föreskrift om att de blifvande folkskolelärarne skola i samband med undervisningen i historia erhålla någon kunskap om forntiden och dess minnen.
De runstenar, som ännu finnas qvar på sina ursprungliga platser, borde icke flyttas, men åt dem som redan blifvit rubbade kunde i många fall lämpligen en annan förvaringsort beredas. De märkligaste skulle väl kunna få plats i Statens Historiska Museum eller provinsmuseerna; men då antalet af de svenska runstenar, som en gång blifvit rubbade och hvilkas flyttning sålunda kunde ifrågasättas, ginge till flere hundraden, samt då dessa
