Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/229

Den här sidan har korrekturlästs
217
I SKARA, DEN 18—20 JUNI 1883.

afgjutas i gips, kunde galvanoplastiska kopior tagas; en sådan kopia, af den största hittills kända guldbrakteaten — funnen i Skåne och förvarad i Statens Historiska Museum — förevisades.

Att afbildningar i papier-maché eller i liknande ämnen vore ett ypperligt medel att lära känna de fasta fornlemningarna, om hvilka den som ej förut sett dem svårligen kunde med tillhjelp af teckningar göra sig ett riktigt begrepp, hade erfarenheten både från Sverige och andra länder till fullo bevisat.

Den långt framskridna tiden medgaf ej att diskutera den första frågan: Hvilka förut okända grafvar från stenåldern hafva under de sista åren upptäckts i Vestergötland?

Af samma skäl medhunnos ej heller två utlofvade föredrag, det ena af doktor Montelius om Sveriges förbindelser med vestra Europa under äldre tider, det andra af direktör Nordin om Arkeologiska undersökningar på Gotland år 1882.




På e. m. besöktes Varnhems herrliga, af Magnus Gabriel De la Gardie från förstörelse räddade klosterkyrka, och Axevalls slottsruin.

I Varnhems kyrka skildrade amanuensen Eichhorn i ett kort föredrag kyrkans byggnadshistoria.

Vid Axevall tolkade rektor Ödberg i ett föredrag, som är tryckt på annat ställe i denna tidskrift (sid. 226 och följande), det en gång vigtiga, men för längesedan förstörda slottets betydelse och minnen.

Mötets deltagare, bland hvilka man hade nöjet att se ett stort antal officerare från de på Axevalls hed liggande regementen samt en mängd andra af traktens invånare, tillbragte sedan en oförgätlig afton inom det på en udde i Husesjön underbart skönt belägna gamla slottets murar, hvilkas lemningar sedan århundraden ligga dolda i grönklädda, trädbevuxna kullar, nu prunkande i sommarens yppigaste fägring och förgylda af en blott alltför snart nedgående sol. På den med flaggor rikt prydda platsen intogos förfriskningar, under det regementsmusik och skålar omvexlade med hvarandra. En af skålarna gälde mötets ordförande, som af embetsåligganden var förhindrad att längre deltaga i mötet.

Månen visade sig redan, innan man kunde skilja sig från den hänförande tafla, Axevalls slott den milda sommarqvällen erbjöd.