vetenskaplighet och noggrannhet; och de kompletterings- och granskningsarbeten, som i senare tider utförts, äro mycket långt ifrån fullständiga och ej heller felfria. Rungranskningen är ock så pass svår och vansklig, att man äfven vid den största noggrannhet kan vara utsatt för misstag eller måste lemna en fråga oafgjord. Måhända kan en följande granskare lyckas bättre. Äfven vetenskapen fordrar alltså, att runinskrifterna omsorgsfullt vårdas och bevaras.
Huru har detta hittills skett? I våra gamla, från medeltiden stammande kyrkor finna vi ofta runstenar inmurade och det ej sällan på ett sådant sätt, att de tydligen varit der alltsedan kyrkan bygdes, hela eller ofta blott i fragment, understundom genom sin inskrift förrådande, att de blifvit ditförda rätt långt bort ifrån i socknen. Redan under medeltiden började man således att från sina ställen rubba och förstöra runstenar. Huru många af dem som ursprungligen funnits, på detta sätt för oss gått förlorade, derom kunna vi ej göra oss någon föreställning. Men de, som försvunnit eller förstörts, sedan man på 1600-talet började uppsöka och förteckna runstenarna, äro ej få. Af 4 stenar, som omkring 1680 voro kända i en socken i Södermanland, finnas sålunda qvar 1 hel och 1 skadad, i en annan finnas 4 af 6, i en tredje 4 hela och en half af 7, i en fjärde 1 hel och en mycket skadad af 8 o. s. v. Och denna förstörelse har ej egt rum blott i från våra dagar mer aflägsna tider: den fortgår den dag, som i dag är. Runstenar, som för 20, 12, 10 år sedan eller senare funnos, sökas i dag förgäfves. En bro har lagats, en hus har bygts, man har »letat sten i backarna», och det gamla om fädren erinrande minnesmärket har i värsta fall helt oftast krossadt försvunnit ur ljuset, och det kanske i samma nejd, der ej långt förut en alldeles likartad minnesvård tagits till vara eller eljes blifvit föremål för omvårdnad. Så hände det t. ex. helt nyligen, att vid reparation af en gammal kyrka ur muren två runstenar med stor möda och stort besvär framdrogos. Mot kyrkan stod förut lutad en ganska intressant runsten, visserligen sprucken i tre delar. En dag, då församlingens pastor kom till kyrkan, saknades större delen af den gamla stenen: den hade af samma arbetare, som varit med om räddandet af de andra stenarne, blifvit inlagd i grunden till en tillbyggnad af kyrkan. Närmare besked om platsen kunde eller ville ingen gifva.
