Om Axevalla slott.
Af
F. Ödberg.
Föredrag hållet i Axevalla slotts ruiner vid Svenska Fornminnesföreningens besök der den 19 juni 1883.
Det ställe, der vi nu befinna oss, var en gång i tiden ett af
vårt lands allra äldsta och starkaste fästen. Mer än en märklig
händelse i vår historia har timat just på denna plats. Att vid ett
tillfälle som detta erinra sig Axevalla slotts vigtigaste öden, torde
derför ej sakna sitt intresse.
Enligt en gammal sägen skall redan konung Inge den äldre haft sitt residens på Axevalla slott. Också heter det i inskriften på en sten, som finnes i Varnhems kyrka: »På den tiden var Axevalls slott förnämsta konungasätet i Vestergötland, som här tvärt öfver ligger, hvarest ock konung Inge residerade». Äfven konung Sverker den äldre skall vissa tider på Axevall hafva hållit sitt glada och lysande hof. Men med full historisk visshet känner man ej något om Axevalla slott förr än år 1277. Det året intogs slottet af danske konungen Erik Glipping, som bistod sin svåger konung Valdemar striden mot Magnus Ladulås. Slottet intogs dock snart af Magnus Ladulås, som lemnade det åt sin gunstling, danske riddaren Knut Porse, hvilken mycket utmärkt sig på konung Magnus sida i striderna år 1277. Men följande år blef konung Magnus Ladulås, då han gästade Axevalla slott, lömskt öfverfallen och fängslad af Knut Porse och ej frigifven, förrän han med högtidlig ed lofvat att betala sin skuld till Peder Porse. Sägnen förmäler, att konungens gunst mot den danske gunstlingen ej häraf lidit någon minskning. På helt annat sätt behandlade Magnus Ladulås de mäktige folkungarne, som på slottet Gälaqvist vid Skara samma år 1278 öfverfallit och dödat en annan af konungens danske gunstlingar, riddaren Ingemar Nilsson samt tagit till fånga
