Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/242

Den här sidan har korrekturlästs
230229
F. ÖDBERG, OM AXEVALLA SLOTT.

I öfver 400 år har Axevalls en gång i tiden så stolta och starka fäste legat i ruiner. Före 1786 voro lemningarna af de gamla fästningsmurarne vida tydligare än nu, ty då Skärfs kyrka nämnda år ombygdes, hemtades all den härför erforderliga stenen ifrån Axevalla slotts ruiner.

Gynsamt beläget på en i Husesjön utskjutande udde och nära den stora farvägen, som från Elfsborg förbi Skara ledde upp till Stockholm, var slottet bygdt i en fyrkant, som omslöt en borggård af omkring 120 fots längd och 100 fots bredd. Vid södra ändan af slottet märker man ännu 4 rektangulära fördjupningar, som utgjort källare eller möjligen äfven fängelserum. Ofvanpå dessa källarrum torde de egentliga boningsrummen och festsalarne varit belägna. Omkring slottet var i Husesjön, 10 alnar ifrån land, en pålrad af väldiga ekstammar nedslagen för att hindra fienden att från sjösidan närma sig fästningen. Man kan ännu räkna 48 sådana pålar. På landsidan mot vester voro tvenne djupa med vatten fylda grafvar, öfver hvilka vindbryggor nedfäldes. Äfven åt den östra sidan fans en vattenfyld graf. Åtta ännu rätt tydliga skansar — 3 i söder på Bjurbackarne, 1 vester om allén, som leder till Husgärdet, 2 nära den stora mangårdsbyggnaden å Husgärdet, 1 särdeles väl bibehållen skans i vester å »Trojenborg» samt möjligen en å Hushagen — bildade sannolikt ytterverken. Och synes alltså detta slott så väl af naturen som genom konst varit starkt befästadt.

Minnesrik är denna plats. Hvad stort, ädelt, manligt och fosterländskt som här blifvit utfördt af våra hugstore förfäder, en Engelbrekt, en Tord Bonde och andra, som här utmärkt sig, skall också städse i ett tacksamt minne bevaras.