Hvad vi veta om Vestergötland under hednatiden.
Föredrag hållet vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Skara d. 18 juni 1883
af
Oscar Montelius.
De äldsta historiska upplysningar vi ega om Vestergötland röra hednatidens allra sista århundraden och äro mycket sparsamma. Då hade emellertid landskapet redan varit befolkadt i årtusenden.
För att få någon kännedom om Vestergötlands äldsta invånare och lifvet i dessa trakter under den långa tiden från deras första bebyggande intill kristendomens införande, måste vi vända oss till de talrika minnen från denna aflägsna tid, som bevarats till våra dagar, och som i den moderna fornforskningens belysning visa oss provinsens forntid på ett sätt, hvarom man förr ej haft någon aning. Trots vetenskapens ungdom och den orättvisa beskyllningen, att fornforskarnes påståenden endast vore en lätt söndersliten väfnad af hypoteser, hafva dock hufvuddragen i hans system visat sig vara säkra, och hans teckning af lifvet i Sverige under forna dagar har alltjemnt vunnit i klarhet och värde, i synnerhet sedan han börjat lära sig att utbyta de något sväfvande tidsbestämningarna bronsålder och jernålder mot århundraden före och efter Kristi födelse.
Den första fråga, som vi önska få besvarad, då vi tänka på Vestergötlands forntid, är naturligtvis: Huru länge hafva menniskor bott i denna trakt? Härpå kunna vi nu med full säkerhet svara: åtminstone nära 4,000 år.
Hittills har man väl uti Vestergötland tillvaratagit endast några mycket få föremål som kunna hänföras till den äldre
