stenåldern[1], men grafvar och andra minnen från den yngre stenåldern äro så talrika inom provinsen, att denna redan då måste hafva egt en icke obetydlig befolkning. Den yngre stenåldern slutade i det andra årtusendet före Kristus, och började senast i det tredje.
Minnena från denna period äro så många och så gamla, särskildt på den stora slätten mellan Lidan och Tidan, att vi utan tvekan kunna i denna trakt se den äldsta hufvudbygden i det gamla Sverige, det vill säga inom den del af vårt land, som aldrig hört till Danmark eller Norge. Bygden i Vestergötland är nämligen icke blott äldre än den i Svealand, utan förstnämnda landskap hade äfven tidigare än Östergötland och Småland en betydlig befolkning.
Deremot måste Vestergötland — såsom man ock kunnat vänta — anses vara senare bebygdt än Skåne, Halland och Bohuslän. Der har man, om än ej i samma mängd som i Danmark, funnit minnen från den äldre stenåldern. Der finnas ock minnen från en tidigare del af den yngre stenåldern än i Vestergötland.
Hittills man visserligen endast i få fall försökt att skilja mellan de fornsakstyper, som tillhöra den tidigare och den senare delen af vår yngre stenålder, men hvad vi veta härom visar, att Skåne eger äldre typer än Vestergötland. Särskildt med afseende på flintyxorna, en af de vigtigaste och talrikaste grupperna af fornsaker från den yngre stenåldern, har det visat sig, att en typ med spetsoval genomskärning (fig. 12 och 13 i Svenska fornsaker) måste vara äldre än de vanliga yxorna med fyrsidig genomskärning (fig. 19 och 20 i Svenska fornsaker[2]). Den förra typen är icke sällsynt i Skåne, ehuru den icke förekommer på långt när så allmänt som den senare. I Vestergötland är deremot den förra, den äldre typen så sällsynt, att af de Statens Historiska Museum förvarade flintyxorna frän Vestergötland endast en hör dit.
- ↑ I Skara museum förvaras ett stort, groft slaget vapen eller verktyg af flinta hörande till samma slag som fig. 8 i Sveriges forntid, texten, och fig. 109 i Bohuslänska fornsaker. Det är funnet i Tådene socken, således nära Venern. Om flintföremål af detta slag, se Sveriges forntid, texten, sid. 36—37, och mitt anförande vid Naturforskaremötet i Kjöbenhavn 1873 (förhandlingar sid. 624—625).
- ↑ Montelius, »De svenska flintyxornas olika typer» i Tidskrift för antropologi och kulturhistoria, band I n:r 3.
