Stenålderns grafvar i Sverige äro af fyra slag: stendösar, gånggrifter, fristående hällkistor och stenkistor täckta af en hög eller ett röse. Jag har på annat ställe sökt visa, att dessa fyra slag höra till olika tider, i det att de följt efter hvarandra i den angifna ordningen. Tillika har jag sökt samla uppgifter om alla grafvar från stenåldern, som finnas i Sverige, eller om hvilkas tillvaro man eger kännedom, samt åskådliggöra deras utbredning i landet genom en karta[1].
Stendösar finnas i icke ringa antal i Skåne, Halland och Bohuslän, men saknas alldeles i Vestergötland. Detta antyder, liksom förekomsten af flintyxornas olika typer, att bygden i de förra landskapen är äldre än i det sist nämnda.
Gånggrifter finnas deremot i Vestergötland, och det i så stor mängd, att antalet af de från detta landskap kända är mångdubbelt större än från det öfriga Sverige. År 1875 kände man 113 gånggrifter från Vestergötland, men endast 24 från alla andra delar af Sverige. Under de senaste åren hafva visserligen några nya gånggrifter blifvit upptäckta i de andra landskapen, men detsamma gäller äfven om Vestergötland, så att förhållandet torde vara nästan oförändradt. Härvid måste vi dock taga i betraktande, att förstöringen af stenålderns grafvar tvifvelsutan varit mycket större i Skånes slättbygd, der stora stenar äro sällsynta, än i Vestergötland.
Det är emellertid icke i hela Vestergötland som gånggrifter träffas. Från de delar af landskapet, som nu höra till Elfsborgs och Göteborgs län, kände man nämnda år blott en enda gånggrift; alla de öfriga 112 grafvarna af detta slag lågo eller hade legat i Skaraborgs län. Ej heller detta län är öfverallt lika rikt på sådana minnen, såsom en blick på den nyss omtalade kartan visar. De flesta gånggrifterna ligga trakten af Falköping och kring Hornborga-sjön, inom vestra delen af Vartofta härad och i Gudhems härad; här lågo icke mindre än 98 af de nyssnämnda gånggrifterna. I Valle härad funnos 7. Från hela den del af länet som ligger norr och öster om Tidan — allt det som nu hör till Norra och Södra Vadsho, Kåkinds och den östra, bergiga
- ↑ Sveriges forntid, texten, sid. 139—141; Compte-rendu du Congrès de Stockholm 1874, sid. 152 o. följ.; Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, I, sid. 52 o. följ.
