Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/252

Den här sidan har korrekturlästs
240
OSCAR MONTELIUS.

bronsåldern, ehuru vi icke veta det. Otaliga gånger har man nämligen i olika delar af Norden funnit en liten samling brända ben, nedlagda i ett lerkärl eller liggande utan skydd i jorden eller bland ett röses stenar, men utan att vara åtföljda af några fornsaker. I de flesta fall är det då så godt som omöjligt att afgöra, om en sådan graf är ett minne från bronsåldern eller från jernåldern, isynnerhet som lerkärlen vanligen äro så simpla, att de ej gifva oss någon upplysning.

Om Elfsborgs län gäller för öfrigt det samma som om flere andra trakter, hvilka äro fattiga på minnen från bronsåldern, men jemförelsevis rika på grafvar från stenåldern och fornsaker af sten, nämligen att det var förenadt med mindre uppoffring att uppbygga en grafkammare och vid den dödes sida lägga en stenyxa än att gifva honom med i grafven ett svärd eller något annat föremål af brons, en metall som kom långt bortifrån främmande land, och som kanske för våra förfäder under bronsåldern hade ungefär samma värde som guld, eller åtminstone som silfver, i våra dagar. En sådan trakt kan då lätt få utseende af att hafva varit vida mera befolkad under stenåldern än under den följande perioden. I sjelfva verket kan dock befolkningen hafva varit lika stor under bronsåldern, ehuru till vår tid bevarats endast ett ringa antal minnen, som man med lätthet kan igenkänna såsom härstammande från denna period. Härtill kommer, att många af stensakerna utan tvifvel begagnats efter bronsålderns början och således äro minnen från denna period, icke från stenåldern.

Hvad Elfsborgs län särskildt beträffar, måste vi ihågkomma, att bronskulturen icke kan hafva framträngt till Falbygden utan att hafva berört detta län, och att under bronsåldern förbindelsen mellan Vestgötaslätten och bronsålderns hufvudbygd i södra Skandinavien följde de genom länet gående vattendragen, i närheten af hvilka flesta hällkistorna och stensakerna anträffats. Det kan redan af detta skäl ej gerna vara något tvifvel derom, att dessa grafvar och flertalet af stensakerna höra till tiden före bronsålderns början i Vestergötland, och att bronskulturen utbredt sig i södra delen af landskapet liksom i den norra, ehuru vi icke i den förra träffat så många minnen deraf som i den senare.[1]

  1. Bland fynd från Vestergötlands bronsålder, som icke äro omtalade i texten, kunna här nämnas: två glasögonformade spännen från Skeby socken, Kinnefjerdings härad (St. M. 6753): en armring af tunn brons,