rör äro två brakteater fästa;[1] alla sex brakteaterna äro slagna med samma stamp. Dessutom hafva öglorna på en mängd andra guldbrakteater, funna i olika delar af Norden, så stor likhet med halssmyckena, att man skulle kunna anse dessa smycken vara gjorda af samma guldsmed, eller guldsmeder, som gjort brakteaternas öglor. Att brakteaterna äro nordiska arbeten, visas af deras runinskrifter och flere andra förhållanden, vid hvilka vi ej kunna uppehålla oss. Men af det nu anförda framgår ock, att vi utan tvekan kunna i de praktfulla halssmyckena från Vestergötland och Öland se nordiska arbeten.
Vi torde till och med kunna uppvisa, huru denna egendomliga typ här utvecklat sig. De tre nu omtalade guldhalssmyckena bildas af tre, fem eller sju ringar, hvilka äro ihåliga, tydligen emedan man ville spara den dyrbara metallen, och emedan smyckena skulle hafva blifvit allt för tunga, om ringarna varit massiva. En sådan typ förutsätter emellertid icke blott en halsprydnad af två rör, liksom de nyss omtalade guldarmbanden, utan äfven en enkel halsring af en enda ten, hvilken bör hafva varit massiv. En sådan halsring är ock verkligen funnen. I Torslunda socken på Öland hittades år 1874 en halsring af brons, med ledgång liksom guldhalssmyckena, och liksom dessa sammanhållen på det sätt, att den ena ändan stickes in i den andra (St. Hist. Mus. 5314). Ringen är massiv, trind och slät, men liksom å guldhalssmyckena och de nyssnämnda armbanden samt guldrören, vid hvilka brakteater äro fästa, ses med vissa mellanrum uppsvällningar. Dessa äro på bronsringen inlagda med silfver.
Om de tre nu i fråga varande guldhalssmyckena således måste betraktas såsom nordiska arbeten, finnes det intet skäl, hvarför icke de vid Olleberg och Möne funna skulle kunna anses vara förfärdigade i Vestergötland. De blifva då vittnen om den underbara skicklighet, som guldsmederna i detta landskap förvärfvat för snart ett och ett halft årtusende sedan. Vi veta ock, att »smeden» stod högt i anseende hos våra förfäder, antingen han var af hög börd eller icke, och antingen han arbetade i guld eller jern.
En vid Gällqvist, helt nära Skara, år 1880 under dikesgräfning anträffad skatt skulle hafva gifvit oss vida bättre upplysningar
- ↑ Atlas for nordisk oldkyndighed, fig. 236.
