Några ord om Vestergötlands äldre medeltidskonst.
Af
Hans Hildebrand.
Vestergötland, af gammalt en hufvudbygd, om än icke i hela landskapets utsträckning, mottog tidigt kristendomen. Beröringen med Norge, hvarest konungarne tidigare både hyllade och ifrade för den nya tron än i Sverige, bidrog mycket härtill. Adam af Bremen berättar om Olof Skötkonungs stora kärlek till kristendomen: han ville omvända de stammar, öfver hvilka han herrskade, till kristendomen, och arbetade med mycken ifver för att afgudatemplet i Uppsala skulle förstöras. Hedningarne, som fruktade hans afsigter, sägas hafva med honom träffat den öfverenskommelsen, att han skulle, i hvilket landskap han sjelf ville, upprätta kyrka och kristendom, men han finge ej tvinga någon att öfvergå till den nya tron. Konungen valde då Vestergötland och gjorde Skara till dettas kyrkliga medelpunkt. Erkebiskop Unvan i Bremen sände på konungens begäran biskop Thurgot till Skara, hvilken, med kraft egnande sig åt sin verksamhet, »vann åt Christus båda de ädla Götastammarna». Adams intyg om kristendomens tidiga uppträdande i Vestergötland öfverensstämmer med de isländska källornas vittnesbörd.
Vi sakna alla historiska upplysningar om utbredningen af omvändelseverket. Arkeologien kan i någon mån fylla bristen, i det hon lär oss, huru vi af en kyrkas indelning och byggnadssätt samt af detaljerna i hennes utstyrsel kunna sluta till hennes ålder. Dessvärre hafva under tidernas lopp flere af de gamla kyrkorna fått lemna plats åt nya byggnader, af hvilka vi ej hafva något att lära. Det är gifvet, att om församlingen icke kan nöja sig med den gamla otillräckiga elller i ett eller annat afseende
