rektangel, som är mindre än en qvadrat, samt ett halfrundt utsprång, en s. k. absis. När kyrkan fått behålla sitt ursprungliga skick ser man öfverst i tornet rundbågiga ljudöppningar, delade af en midtkolonn, som uppbär två mindre bågar, i långhuset på södra sidan en rundbågig port och ett rundbågigt fönster, i koret ett rundbågigt fönster samt i absis likaledes ett litet rundbågigt fönster, från hvilket ljuset faller in på det å gränsen mellan koret och utsprånget stälda altaret.
En tidsbestämmelse för planen med rektangulärt långhus o. s. v. lemnas af inskriften i Forsby kyrka. En tidsbestämmelse för den runda planen lemnas möjligen af anteckningen i Vestgötalagen derom, att redan biskop Sigfrid, han som döpte konung Olof, »märkt kyrkostaden och vigt kyrkogården» i Agnestad, nära Falköping; de obetydliga lenmingarna af Agnestads kyrka visa nämligen, att hon varit en rundkyrka. Här stå vi emellertid endast inför en möjlighet: vi veta icke, om Agnestad redan början af 1000-talet erhöll en stenkyrka. Det är icke omöjligt, att biskop Sigfrid, då han anordnade uppförandet af tre kyrkor, ville att de skulle blifva färdiga så fort som möjligt och att han af sådan anledning valde det lättsköttaste byggnadsämnet, timret, för öfrigt det enda, hvilket hednatidens vestgötar hade vana att behandla.
Enkelheten af de vestgötska kyrkorna framstår synnerligen bjert, när vi i tanken anställa en jemförelse med de gotländska kyrkliga byggnaderna, större, högre, rikare sirade. Då redan i handskrifter af Vestgötalagen från slutet af 1200-talet uppräknas 517 kyrkor i Vestergötland, är det uppenbart, att man i detta landskap tidigt utvecklade stor verksamhet fråga om uppförande af kyrkor, och torde vi ej taga miste, om vi anse denna verksamhet snarare höra till 1100- än till 1200-talet. Åtminstone visa de flesta gamla kyrkor i Vestergötland rent romanska former, d. v. s. de bågar, som användas i konstruktionen, t. ex. i öppningar mellan kyrkans olika delar samt öfver dörrar och fönster, bilda en halfcirkel.
Under medeltiden var det s. k. långhuset, vare sig detta var rektangulärt och således gör skäl för namnet, eller cirkelrundt, afsedt för menigheten, under det deremot presterskapet hade sin plats i koret, hvarest det hade att förrätta altartjensten. Man höll noga på skilnaden och uppförde derför mellan långhus och
