Äfven andra stenhuggare än Alexander hafva namngifvit sig å funtarne. En af dem, Andreas, har tillverkat en prydligt ornerad funt, som från Säms kyrka förvärfvats till Statens Historiska Museum. Som denna funt, å hvilken läses i runskrift, att Andreas gjort karet, redan förut blifvit i denna tidskrift återgifven (band 3, s. 174), må det vara nog att hänvisa dit, och att här införa (fig. 2) bilden af en annan funt, med temligen enkel ornering, som ock bär namnet Andreas. Denna funt, som, med vederbörligt tillstånd, flyttats från Finnekumla kyrka till Göteborgs museum, visar, att man fordom roade sig med att signera äfven föremål, som icke kunna sägas vara af yppersta beskaffenhet.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 268 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 2. |
Å Vestergötlands kyrkogårdar träffar man i ganska stort antal grafvårdar, som tillhöra medeltidens början. Ofta skadade och mossbelupna löpa de fara att förvexlas med andra stenar utan märklighet och att användas för hvarjehanda praktiska ändamål; särskildt hafva de befunnits lämpliga att fylla hål i kyrkogårdsmurar. Då de torde blifva bättre skyddade, derest allmänhetens uppmärksamhet riktas på dem, vill jag här nämna några ord om de olika slagen, ehuruväl visserligen icke alla kunna komma under rubriken bildande konst.
De grafmonument inom Vestergötland, som ådragit sig den största uppmärksamheten, äro de två kistformiga, som förekomma å Husaby kyrkogård, i landskapets norra del. Skulpturer förekomma å långsidorna samt å de uppstående gafvelstenarne. Dessvärre äro dessa bildverk genom tidens tand så skadade, att ej alla kunna tydas. Men äfven om vi för vissa af dem kunna
