allenast med tvekan uttala ett försök till förklaring eller ock anse oss böra alldeles underlåta en sådan, så mycket är visst, att dessa två vårdar icke tillhöra 1020-talet, då Olof Skötkonung afled. De tillhöra 1100-talet och äro ingalunda att räkna bland detta århundrades bästa arbeten.
Grafvårdar med gafvelstenar, oftast korsformiga, förekomma på andra ställen, men kunna ingalunda kallas allmänna. Det är deremot i Vestergötland ganska vanligt att finna kistformiga liggande grafstenar, hvilka någon gång äro vida och stora, då helt enkla, men oftare hafva en regelbunden och temligen smal rektangulär grundyta samt en öfversida, som är fördelad i två eller flera facetter. Ornamenten spela å dessa stenar en mycket underordnad rol. Deras inskrifter innehålla visserligen hvar för sig deremot åtskilliga upplysningar om personer, som icke spelat någon rol alls i vår historia, men som en grupp ega dessa stenar likväl ett ganska högt intresse, emedan de utgöra ett karakteristiskt drag för ett tidehvarf, som, ehuru kristet, likväl ligger så aflägset, att vi annars hafva så godt som inga skriftliga upplysningar derom.
Fortvarandet af det inhemska elementet visar sig i de å dessa grafvårdar ofta förekommande runskrifterna, som omtala hvilken eller hvilka ursprungligen legat under grafvården, och hvem det var, som egnat den aflidnes minne denna hyllning.
Den gryende nya tiden angifves af andra tecken. Mången gång finnes jemte den inhemska skriften, tecknad med runor, en annan, som upprepar dennas innehåll, men är affattad på den nya kyrkans språk, latinet, samt är tecknad med de bokstäfver, som den tiden användes i land med europeisk civilisation, bokstäfver, som återgifva romerska urformer. Vidare förekom det, att, i strid med den föregående tidens sed, runorna gjordes mycket stora och upphöjda öfver stenens bottenyta. Visserligen kan man säga, att stenens lätthandterliga art underlättade ett sådant förfaringssätt, men man hade svårligen lockats dertill annat än genom den kristna kulturens vana vid reliefskulpturer i sten.
En skadad grafhäll af denna art har från Broddetorps kyrkogård flyttats till Skara museum och kan, sådan dess inskrift återgifvits i Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift, lätteligen komma att anföras som ett vigtigt moment vid bedömandet af ifrågavarande grupps ålder. Denna tolkning, gjord af professor Georges Stephens i Köpenhamn, gifver det resultat, att stenen
