hafva alla visat sig tillhöra bronsåldern, och bestodo alla af ett stenröse, betäckt med ett tjockt lager sandmylla af samma slag som den närmast omgifvande marken. Tre högar innehöllo vid eller nära midten grafvar med skelett, en graf i varje hög, samt längre upp flere grafvar med brända ben. Två af de förstnämnda grafvarna utgjordes af stenkistor: den ena, bygd af sandstenshällar, låg i VNV.— OSO. och var 8,4 fot lång med 2,3 fots bredd; den andra, med väggar af kullerstenar och täckt med ett dubbelt lag af flata stenar, låg i NV.— SO. och var 7,3 fot lång med med 2,2— 1,6 fots bredd. Den tredje grafven med skelett var en träkista, nu nästan förmultnad, af omkr. 9 fots längd; träet syntes hafva varit furu.
Den förstnämnda grafven hade tydligen i forntiden blifvit delvis förstörd, ty takstenarna och några väggstenar voro borttagna, hvarjemte benen lågo utan ordning i kistan och ej på långt när utgjorde ett fullständigt skelett. Deremot träffades utanför kistan på flere ställen i högen skelettdelar, hvilka vanligen lågo under en flisa af samma slags sandsten som den, hvaraf kistan var bygd. Ur kistan upptogos ett bronsspänne, närmast likt Sv. forns. 121, men mycket smalare (endast 0,4 tum bredt), en liten i spiral lagd guldten samt en genomborrad djurtand. Den andra stenkistan innehöll utom obetydliga spår af skelettet, hvars hufvud låg i SO., intet annat anmärkningsvärdt än några lemningar af ylletyg och af tjock linnetråd (?). I träkistan låg skelettet med hufvudet i öster; vid dess sida fanns endast en liten hartskaka, 3 tum i diameter, med ett hål nära kanten.
I den första högen träffades 4 grafvar med brända ben, i den andra 6 och i den tredje ej mindre än 9. I några fall lågo benen i stenkistor, 1—4,3 fot långa, i andra voro de betäckta med kullerstenar, i andra åter voro de nedlagda i lerkärl; uti en graf hade benen legat ett träkärl, hvilket naturligtvis var förmultnadt, men det harts, hvarmed kärlets springor varit tätade, fanns qvar[1]. En af stenkistorna, som låg i Ö.—V. och var 4,3
- ↑ Äfven i en här nedan omtalad grafhög från bronsåldern vid Eldsberga i Halland har nyligen harts-tätningen till ett träkärl påträffats. Om dylika fynd från den äldre jernåldern, se Rygh i Årsberetning af Foreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevaring 1874, sid. 183—187.
