Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/270

Den här sidan har korrekturlästs
258
HANS HILDEBRAND.

tillkommit i den senare hälften af 1200-talet. Professor Stephens har nämligen ansett sig kunna i stenen läsa bland annat Erikr eps (episcopus, biskop) Skarens (Scarensis, af Skara) let gera hvalf þenna (lät göra detta hvalf) o. s. v. Denne Erik blef biskop år 1267 eller 1268 och afled år 1278.

Genom noggrann granskning af stenens inskrift, som på flere ställen är illa skadad, har jag för några år sedan kommit till det resultat, som jag tror skall vinna godkännande af hvarje opartisk domare, att denna läsning icke är riktig och att på stenen icke finnes något, som talar om biskop Erik i Skara. Utrymmet medgifver mig icke här att framlägga en redogörelse för det som verkligen står på stenen, men jag är beredd att när som helst redogöra derför.

Det strider mot all sannolikhet, att denna sten och andra med honom likartade skulle tillhöra en så sen tid, som den senare delen af 1200-talet. Redan på 1200-talet hade, som jag snart skall framställa, den rena romanska stilen fått vika för den s. k. öfvergångsstilen med dess spetsbågar och dess förkärlek för en lifligare och mera energisk karakter i ornamentiken, hvilket står i närmaste sammanhang med det nya lif, som under 1200-talets början uppblomstrade inom alla lifvets förhållanden. Men af de nya riktningarna synes ej minsta spår den ornamentik, som förekommer å Broddetorpsstenen och andra stenar, som tillhöra samma grupp, hvilken grupp tillhör den rena och oblandade romanska konstens område och således måste hänföras till 1100-talet, med möjlighet att dess rötter gå in i slutdelen af det föregående århundradet. Huruvida denna möjlighet är en sannolikhet, kan i närvarande stund icke afgöras, alldenstund vi sakna noggrant daterade föremål inom gruppen och i allmänhet bland de äldsta konstföreteelserna i detta landskap, der kristendomen tidigare än i de flesta andra svenska landskap vann insteg.

En man har med förkärlek egnat sig åt tillverkandet af grafstenar af detta slag. I svenska runskrifter kallar han sig Harald stenmästare, i latinska inskrifter med majuskler Haraldus magister. Vi veta om honom icke mera än hvad inskrifterna och de stenar, å hvilka dessa förekomma, intyga. Något mästerskap kan icke anses hafva ådagalagts genom tillformandet af dessa stenar, emedan de hvarken genom form eller utstyrsel ställa några högre fordringar på stenhuggaren.