ena ändan, fotändan, vore något smalare än den öfre. På öfre ytan har hvar sådan sten en upphöjd randlist, ibland har den äfven en annan list, som delar stenens yta på längden i två hälfter. Vid fotändan finnes, likaledes i plan relief, en trappformig förhöjning, från hvilken uppspirar en växt, stiliserad, bestående än af idel bladmotiv, än öfverst uppbär en rik blomma.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 272 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 4. |
Ett par prof å dessa olika slag af bilder meddelas här fig. 3 och 4. Den förra, från Gösslunda kyrka, visar en tudelad häll med två hvarandra fullt lika stiliserade växter, en i hvardera afdelningen. I andra fall har man visat sig mera rädd för enformighet, genom att gifva något olika utseende åt de två plantorna. Då deras yta är alldeles plan, parallel med stenens nedsänkta yta, var det angeläget att åstadkomma någon omvexling, så att icke det hela skulle visa släta tomma ytor. Detta har man gjort med mycket förstånd, genom att gifva en rundad sänkning åt
