midtpartiet af vart blad. De svängda delarne, de mångklufna bladen och det spel af dagrar och skuggor, som bladens insänkningar jemte bildernas förhöjning öfver bottenytan framkalla, bereda rik omvexling.
Vi kunna med temlig trygghet antaga, att under en tudelad sten af detta slag hvilat man och hustru. På Gotland ser man än i dag den rektangulära ofvanpå platta grafkullen i öfre kanterna omslutas af en smal träram, hvilken, när man och hustru hvila i grafven, är delad i två af en långs gående midtribba.
Den andra stenen, från Edåsa kyrka, är enkel, men dess växt har en stor stiliserad blomma. Denna är arbetad på annat sätt än stjelkens blad, i det midten af blombladen är lindrigt upphöjd, hvilket inför ett nytt moment i omvexlingen.
Det ligger onekligen en vacker tanke deruti, att man i stenhällen öfver den döde afbildar ett yppigt växtlif, för att påminna derom, att äfven ur förgängelsen spirar lifvet upp i rik fägring.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 273 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 5. |
De flesta hällar af detta slag sakna all inskrift. Undantag finnas dock. En sten i Skara domkyrka, enkel och till mönstret sämre än de vanliga, emedan den ej upptages af en enda öfver det hela uppspirande växt, utan visar öfver den nedra afbrutna delen af växten ett kors, hvars armar springa ut i hvar sitt rika blad, har på den något bredare kantlisten en illa skadad runinskrift, som icke lemnar oss några direkta upplysningar om tiden. Denna sten är afbildad i tredje häftet af Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift.
