En annan skadad häll från Österplana kyrka på Kinnekulle
har å den likaledes bredare kantlisten en inskrift af majuskler.
Två sinsemellan något afvikande teckningar hafva stått mig till
buds, af hvilka den ena är här återgifven fig. 5. Som jag ej haft
tillfälle att granska stenen kan jag icke ansvara för teckningens
riktighet i alla detaljer. Inskriften innehöll ingen tidsuppgift, ej
ens ett namn, utan bara
PRO ME POscE GE....S SALVAtoRIS PIETATEM
VT MICHI SIT
d. ä. bed för mig ..... om Frälsarens kärlek, att (han) må vara
mig — — —
Ett drag har således denna grupp gemensam med den förra, nämligen användandet än af svensk runskrift, än af latinsk majuskelskrift. Den senare har ett ganska åldrigt tycke, hvadan vi icke gerna kunna antaga någon väsentlig tidsskilnad mellan de två grupperna.
Om än enstaka hällar med en liknande ornamentik förekomma utanför det gamla Skarastiftets gränser, är ifrågavarande grupp med växtsirater dock i så öfvervägande grad representerad inom detta stift, att vi måste anse den vara för detta karakteristisk.
Att uppföra kyrkor och att i sten mejsla bilder hafva
svenskarne lärt sig från utlandet. I smideskonsten voro de deremot
af gammalt förfarne, och derför torde det vara skäl att här
återgifva ett prof på smide från medeltidens förra del nämligen den
fig. 6 afbildade jernbeslagna kyrkdörr, som suttit i Versås forna
kyrka. Dörrbeslag af enahanda beskaffenhet förekomma flerstädes
i Sverige, alla gemenligen rika, bildade af breda ribbor, hvilka
stundom, såsom här, genom långsgående refflor, verka mycket
kraftigt. Denna dörr är emellertid en af de bästa. Man har
nämligen fortsatt att med jernbeslag pryda dörrarna långt sedan
man förlorat sinnet för de tidigare ornamenten, hvadan dessa å
mången dörr äro fragmentariska, icke i följd af tidens tand eller
menniskors åverkan, utan i följd af tillverkarens bristfulla uppfattning.
Att tyda allt som förekommer å denna dörr, vill jag icke åtaga mig; somt har väl tillkommit utan att smeden dermed haft någon medveten afsigt.
