I midtpartiet se vi det stora nyckelhålet äfvensom den stora ringen, hvilken man fattade i handen, då man skulle draga till den tunga dörren. De öfriga, smärre ringarna hafva icke haft någon praktisk betydelse.
Öfver midtpartiet ses fyra menniskor med lifliga åtbörder, stälda hvar och en under sin rundbåge, och der ofvanför en man, som strider mot en stor drake med menniskohufvud. Att härmed betecknas den kamp, som måste utkämpas mot det onda i verlden, torde vi få anse troligt, och är onekligen en sådan framställning lämplig på kyrkans dörr, till påminnelse för dem, som vilja träda in i Guds hus.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 276 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 7. |
Man löper visserligen lätt fara att råka ut för öfverdrifter, om man äflas att än här än der i oansenliga framställningar se symboler, men vi torde dock vara berättigade att som symboliska tecken uppfatta dels det treuddiga ornament i midtpartiet, hvars ena udd skyles af den stora ringen. Det är den s. k. triqvetran, bildad af ett band, som tre gånger böjdt öfver sig sjelf utgör ett afslutadt helt. I en af det nedersta partiets öglor se vi äfven ett hakkors, ett tecken, som inom vidsträckta områden och under långa tider ansetts ega en mystisk betydelse. Möjligen hafva äfven de två fiskarna, som förekomma inom två andra öglor i samma nedersta afdelning, en symbolisk betydelse. Åtminstone tillerkändes en sådan i den kristna kyrkans äldsta tider åt fisken, emedan dennes grekiska namn innehåller begynnelsebokstäfverna till de fem grekiska ord, som i öfversättning lyda Jesus Christus Guds son Frälsaren.
Ett särskildt intresse har denna dörr genom den runskrift, som är ristad på en af dess jernribbor, hvilken — här i något större skala återgifven fig. 7 — innehåller orden Asmutær gerði tör d. v. s. Åsmund gjorde dörren. Att vi här hafva för oss ett arbete af en inhemsk man, gör denna inskrift säkert.
Att bestämma dörrens ålder är något vanskligare, eftersom man tydligen länge bevarade seden att på detta sätt sira
