Jan van Scorel och Gustaf Vasa.
Af
Olof Granberg.
I sin berömda och för kännedomen om de äldre nederländske
mästarne nästan oskattbara konstnärskrönika, »Het Schilderboeck»,
utgifven i Haarlem 1604, berättar gamle Carel van Mander om
målaren Jan van Scorel bland annat följande:
»Scorel rekommenderade hos konungen af Sverige, hvars namn var Gustaf, en arkitekt, medsändande till Hans Majestät en Maria-bild, hvari konungen fann ett stort behag och (Gustaf) skickade, jemte ett af konungen sjelf undertecknadt bref, Scorel såsom ett tacksamhetsbevis en kunglig gåfva, nämligen en kostbar ring, en mårdskinnspels, en is-släde, hvarmed konungen sjelf plägade färdas öfver isen och med fullständig utrustning för en häst och derjemte en svensk ost, vägande 200 skålpund. Konungens bref kom till handa, ehuru med afskuret sigill, men alla skänkerna uteblefvo».
Denna historia har någon gång anförts af Jan van Scorels biografer, men den har, såsom naturligt är, oftare betraktats såsom en karakteristisk anekdot än såsom ett trovärdigt aktstycke. Följande dokument, som af arkivarien i Utrecht Mr S. Muller Fz. nyligen påträffats i staden Utrechts procuratie- och certifikatregister för åren 1542—1544 och som är infördt i ett af de senaste häftena af Mr Fr. D. O. Obreen’s i Rotterdam utgifna tidskrift »Archief voor nederlandsche Kunstgeschiedenis», är emellertid egnadt att häfva alla tvifvel om riktigheten af Carel van Manders här ofvan anförda berättelse. Dokumentet, dateradt Utrccht den 11 september 1542, har i öfversättning ungefär följande lydelse:
Fullmagt.
Mäster Jan van Scorel, canonicus vid S:ta Maria-kyrkan i Utrecht, har inför oss med egen hand .... constituerat och
